Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Revolutionsåret 1917
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hans program godkändes dock icke av interimsregeringen, och
upplösningsprocessen fortgick.
På Suczawafronten ökades trycket i den mån fienden inträngde
i Bessarabien, men hans framgångar på mitt avsnitt förblevo lokala.
Vid månadsskiftet juli—augusti 1917 inföll en lugnare period, som
gav politiserandet ny fart.
Den misslyckade offensiven i juli med ty åtföljande motoffensiv
undergrävde självfallet ytterligare befälets ställning. Det hände
allt oftare att officerare anhöllos av soldaterna och släpades till någon
revolutionär instans. Ledda som dessa voro av kommissarier med
vidsträckta befogenheter, voro möjligheterna att i dylika fall komma
till tals med dem så gott som inga.
Också en av mina officerare, en tapper skvadronchef som hållit
ett monarkistiskt anförande på officersklubben, anhölls av några
soldater, som förde honom till Kisjinev. Följande alla den tidens
föreskrifter vädjade jag till instans efter instans för att få honom fri
och de skyldiga bestraffade, och jag tyckte mig steg för steg komma
närmare målet. Sedan papperen nått armékommissarien, infann sig
denne personligen för att meddela mig sin avsikt att besöka det
ifrågavarande regementet, som tillfälligt förlagts bakom fronten.
Lyckönskande mig till att jag lyckats föra saken så långt, sade sig
kommissarien fullt dela min inställning till fallet och lovade se
till att soldaterna avlägsnades, utan rätt att återinträda i
regementet.
Följande dag förde jag kommissarien till regementet, som
uppställts med anledning av besöket. Sedan kommissarien riktat några
hälsningsord till soldaterna, befallde han de män, som orättmätigt
hade anhållit en officer, att träda fram, varpå en underofficer förde
dem till arméstaben. Vid divisionskommitténs möte höll
armékommissarien ett anförande, i vilket han visserligen framhöll det
reglementsvidriga i de anhållnas uppträdande, men slutade med att säga
att dessa, sedan de avtjänat sitt straff, skulle återbördas till sitt
regemente.
Denna händelse var den droppe, som för mitt vidkommande kom
bägaren att rinna över. Den klarlade för mig att en kårchef, som ej
ens kunde skydda sina officerare för övergrepp från manskapets sida,
ej längre hade något att uträtta i den ryska armén. Till uppkomsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
