Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Revolutionsåret 1917
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skulle leda till att bolsjevikerna usurperade herraväldet. Samtidigt
justitieminister och Sovjets befullmäktigade i den interimistiska
regeringen, genomdrev han storfurst Mikaels tronavsägelse, och
mer än någon annan bär han ansvaret för att kejsaren och den
kejserliga familjen överfördes till Sibirien, där de skulle gå sitt
hårda öde till mötes. På grund av sin efterlåtenhet mot
extremisterna och genom att motarbeta alla försök att stärka statsmakten,
bidrog socialisten Kerenskij verksamt till Rysslands undergång, så
mycket mer som alla trådar småningom samlades i hans hand.
Härtill kom ansvaret för de växlande regeringarnas misstag, bland vilka
de största voro uppskovet med jordreformen och med valet av
konstituerande församling. Om sistnämnda åtgärder hade vidtagits
i tid, skulle utsikter ha funnits att stabilisera läget, men så som det nu
var fingo bolsjevikerna ökat vatten på sin kvarn. I likhet med vad
fallet senare visat sig vara i mer än ett land, voro socialisterna i
Ryssland oförmögna att försvara demokratin. Vägen för Lenins
statskupp var jämnad, och denna blev ingen svår uppgift.
Numerärt sett var bolsjevikpartiet obetydligt. Ute i landet rönte
det föga anslutning. Verkligt fotfäste hade partiet blott i
Petersburg och Moskva. Stora utsikter hade därför funnits att slå ned den
till sitt väsen rent anarkistiska rörelsen. Rysslands nya härskare
stucko ej heller under stol med, vilken överraskning de erforo över
den lätthet, varmed kuppen utfördes, och huru osäkra de kände sig
i sadeln. Det bästa beviset härför var att de icke vågade motsätta
sig de av regeringen Kerenskij utlysta valen av en konstituerande
församling. När valen ägde rum i slutet av november 1917, blev
resultatet att av trettiosex miljoner röster blott nio miljoner tillföllo
bolsjevikpartiets listor. När församlingen omsider sammanträdde i
januari 1918, hade Lenin hunnit konsolidera sin maktställning — den
första sessionen blev också den sista. Den konstituerande
församlingen upplöstes i kraft av ett dekret från bolsjevikregeringen. Det
ryska folket hade ej mäktat bära sin plötsligt vunna frihet. Det
försjönk i ett slaveri, som skulle utveckla sig till en världsfara.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
