Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Revolutionsåret 1917
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det nya Ryssland hade kunnat finna ett verksamt stöd i armén,
därest dess ledning lagts i en fast hand. En sådan kraft stod till
förfogande i storfurst Nikolaj Nikolajevitj, som förklarat sig villig
att stödja den nya regimen. År 1905 hade storfursten snabbt
återställt ordningen i Petersburg, och han skulle även nu haft större
utsikter än någon annan att göra detta. En förutsättning härför
hade varit att grundorsaken till att kravaller kunde uppstå
avlägsnats. Av ren oförsiktighet eller av brist på förutseende funnos
nämligen inga tillförlitliga trupper i huvudstaden. Garnisonen bestod
av enbart rekryt- och kompletteringsförband, sammansatta av ortens
reservister, mestadels fabriksarbetare. Detta förhållande var ett
undantag i Ryssland, där regeln var att manskapet förlades på andra
än sina hemorter. Interimsregeringens åtgärd att entlediga
storfursten och ersätta honom med general Aleksejev var, även den, ett
stort misstag.
Många år senare blev jag i tillfälle att uppliva minnen från gamla
tider hos storfurst Nikolaj Nikolajevitj i hans spartanska residens i
Choigny utanför Paris, vilket franska regeringen ställt till hans
förfogande. Storfursten tackade mig för min insats på krigsteatern och
talade med bitterhet om de gångna årens felgrepp, det ryska folkets
oerhörda uppoffringar under världskriget samt västerlandets brist
på förståelse för och dess otacksamhet mot Ryssland, som lämnats
åt sitt öde av sina allierade sedan den gemensamma fienden slagits
ned. Han gav Finland sitt erkännande för den mur det rest mot
bolsjevismens framträngande och lyckönskade mig till att »ha kunnat
göra min plikt».
Förvånande är den dualism, som tilläts göra sig gällande inom
statens ledning från marsrevolutionen intill bolsjevikkuppen i
november 1917. Det interimistiska styret fortfor att vid sin sida tåla ett
illegalt organ, som metodiskt undergrävde dess ställning och bidrog
till regeringens tilltagande maktlöshet. Den tudelade makten, vid
vars utövande regeringen varje gång drog det kortaste strået, var
den yttersta orsaken till att den politiska revolutionen snabbt
förbyttes i anarki. Redan Sovjets första åtgärder — dagordern nr 1
och pressförbudet — voro ett tecken på vad som var att vänta från
det hållet. Ur Sovjets mitt skulle utgå Rysslands gravgrävare
Kerenskij, vilken gav sitt namn åt det experiment, som inom åtta månader
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
