Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Frihetskriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
främmande intervention, samtyckte till att ställa mig i spetsen för
landets ordningsmakt.
Senator Svinhufvud lät mig icke vid detta tillfälle veta, att senaten
redan i december 1917 hade vänt sig till Berlin med anhållan om
väpnat bistånd; denna hänvändelse hade dock avvisats med
motiveringen att en sådan intervention allvarligt skulle ha försvårat de
i Brest-Litovsk pågående tysk-ryska fredsförhandlingarna. Ej heller
underrättades jag om det faktum att statsbankens guldförråd
överförts till Kuopio. Över huvud gavs mig icke vid detta avgörande
tillfälle någon inblick i senatens intentioner eller syn på läget.
Samtalet slutade med att jag förkunnade min avsikt att inom
tjugufyra timmar avresa till Vasa för att där ställa upp en arméstab.
Därjämte framhöll jag som min åsikt, att en avväpning av de ryska
trupperna verkade ofrånkomlig, en åsikt som senator Svinhufvud
tycktes dela.
Utkommen på gatan träffade jag min gamle vän och klasskamrat
Axel Ehrnrooth, verkställande direktör i Privatbanken. På hans fråga
om jag mottagit uppdraget fick han ett jakande svar. Jag tillade att
sakens finansiella sida ej alls kommit på tal — huru den skulle hinna
ordnas innan jag reste var en gåta! »Den saken måste vi klara», sade
Ehrnrooth, och bad mig samma kväll komma till banken på en
konferens.
Förutom Ehrnrooth träffade jag vid detta tillfälle, om jag minns
rätt, bland andra kommerserådet Ferd. von Wright och doktor
Wilhelm Rosenlew. Jag framhöll att det gällde att icke förlora en
enda timme av den dyrbara tid vi hade kvar, och talade om att jag
skulle resa norrut redan följande kväll. Krig betydde emellertid
pengar, och tiden förslog icke till att få finansieringsfrågan ordnad
med senaten. »Om jag kommer tomhänt till bestämmelseorten,
går mycket tid förlorad!»
Efter en pinsam tystnad sade bankdirektör Ehrnrooth: »Går det
lyckligt, får herrarna nog sina pengar tillbaka, om inte, går allt i varje
fall förlorat.» Herrarna sutto fortfarande moltysta. Då jag måste
skynda till ett annat sammanträde, tog jag avsked och gick.
Följande dag meddelade mig Ehrnrooth, att femton miljoner mark
ställts till mitt förfogande i Vasa. Denna privata kredit kom att spela en
betydande roll, ty trots dagliga påminnelser och upprepade löften fick
jag ej en kronans mark av senaten, så länge den var kvar i Helsingfors.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
