Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Frihetskriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I detsamma visslade lokomotivet och tåget satte sig i gång.
Ryssarna hoppade av, varefter jag lade mig på nytt för att fortsätta
resan till Vasa. Dit anlände jag den 19 januari på morgonen.
Tyvärr lyckades jag aldrig få reda på vem den rådiga ynglingen
var. Jag hade efter kriget velat belöna honom för att han räddat
överbefälhavarens liv. Redan att ha ett falskt dokument på fickan var i
dessa dagar nog för att man skulle riskera bli förpassad till en annan
värld.
I Vasa tog jag omedelbart itu med att ställa upp ett ledarorgan,
vars första uppgift skulle bli att pådriva enrolleringen och anskaffa
vapen och utrustning. Strax efter min ankomst erhöll jag
meddelande om sammandrabbningar i Viborg och Davidstad, men jag
vidhöll mitt beslut att icke splittra de krafter jag stod i beråd att samla.
Ej heller ville jag använda dem förrän jag fått ihop så pass starka
förband att deras insats kunde bli av betydelse. Entusiasm och
villighet mötte jag överallt, men militärt utbildade personer,
användbara som ledare, rådde det brist på. Samtidigt som jag tog kontakt
med skyddskårsdistrikten lät jag bud utgå såväl till officerare i den
forna finska militären som till dem, vilka intill revolutionen burit
rysk eller annan utländsk uniform. Under de närmaste dagarna
kunde jag även med glädje konstatera att de flesta av dessa officerare
hörsammade min kallelse. Många av dem voro redan tidigare aktivt
engagerade i skyddskårsarbetet.
Officerarna i mitt första högkvarter voro överste Martin
Wetzer, före detta officer i ryska armén med tre års krigserfarenhet,
ryttmästare Hannes Ignatius, Militärkommitténs ledande kraft,
samt överstarna Walter Holmberg och A. von Rehausen, kapten
Aimo Hallberg och stationsinspektor B. F. Lohman.
En plan utarbetades för uppställande av de ordningsstyrkor,
som lantdagens fullmakt åt senaten förutsatte. Ett förslag i saken
sändes till senaten, men det blev aldrig behandlat. Händelserna
avlöste nämligen varandra i allt snabbare takt, och redan efter någon
dag var det uppenbart, att det icke var blott »starka ordningsstyrkor»
som behövdes, utan en verklig armé.
Jäsningen och otåligheten bland bygdens män tilltog i
oroväckande grad. Även de hade nåtts av budet om sammanstötningarna i
Karelen, och själva hade de den 21 januari i Kauhava varit de första
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
