- Project Runeberg -  Minnen / I. 1882-1930 /
226

(1951-1952) [MARC] Author: Gustaf Mannerheim
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Frihetskriget

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

senatorerna voro ännu i Helsingfors, varför man för deras vidkommande
kunde befara det värsta.[1]

Nu var statsskeppet i sanning på drift. Aktionen föregående
natt innebar dock ett uppmuntrande löfte för framtiden. Då jag
avslutat min redogörelse, frågade senator Renvall: — Hur länge kan
det hela räcka?

Jag funderade en stund och sade så: — Tre och en halv månad —
en förutsägelse som skulle komma att stämma nästan på dagen.

Så snart Sydösterbottens befrielse var ett faktum utfärdade jag
en proklamation till finska folket med meddelande om att jag sett
mig tvungen att avväpna de ryska garnisonerna, sedan samhällets
sämsta element i förening med ryska soldater skridit till
våldshandlingar, plundrande och mördande fredliga invånare. Vad de
landsförrädiska upprorsmännen beträffar skulle den uppretade bondehären
med vapen i hand göra upp räkningen med dem. De avväpnade
ryssarna tillförsäkrades personlig trygghet och erhöllo löfte om att
frigivas så snart överenskommelse uppnåtts mellan Finland och
Rådsunionen.[2]

Jag sände även bud om segern till Stockholm, därifrån nyheten
spred sig över Europa. I förhoppning om att den kamp, som den
ur marken stampade finska hären inlett mot bolsjevismen, skulle
uppfattas såsom en gemensam sak av alla tänkande och
ansvarskännande element i vår världsdel, avslutade jag budskapet med en
uppmaning till var och en, som blott ville och kunde det, att skynda till
vår hjälp i kampen för Finlands räddning — och ej blott för Finlands!

Det ryska oket i Sydösterbotten var avkastat, och en bas för
frihetskampens genomförande skapad. Det var emellertid av största


[1] Regeringschefen Svinhufvud och senator J. Castrén lyckades sedermera över
Reval, Berlin och Stockholm nå Vasa, dit de anlände i början av mars, varefter
Svinhufvud återinträdde i funktionen som senatens ordförande, vilken post under
mellantiden bestritts av senator Renvall.
[2] Min önskan att lindra krigsfångarnas lott kom även till uttryck i cirkulärskrivelser
till distriktscheferna. Jag var angelägen om att undvika, att hat spriddes i vidare ryska
kretsar på grund av att vi nödgats avväpna ryska trupper för att skydda oss mot den
revolutionära smittan.

Även om en överenskommelse om hemsändning av krigsfångarna under rådande
förhållanden ej kunde fås till stånd, gav jag order om att de i så stor utsträckning som
möjligt skulle föras med häst över gränsen norr om Ladoga. Denna trafik pågick ända
tills några gränsintermezzon gjorde slut på den. Efter distriktschefernas prövning kunde
ukrainare och polacker omedelbart försättas på fri fot. Alla ryska officerare med undantag
av sådana, som av speciell anledning höllos under uppsikt eller i fängsligt förvar, voro
fria att söka sig privat bostad.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 15 21:07:06 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gmminnen/1/0230.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free