Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Frihetskriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vikt att också dess rygg säkrades, och att förbindelse med Sverige
uppnåddes över Torneå och Haparanda. I ett den 28 januari daterat
telegram uppmanade jag därför de nordösterbottniska skyddskårerna
att avväpna ryssarna och de röda gardena, därest dessa icke inom
sex timmar nedlade vapnen.
I norr var fienden självfallet redan på sin vakt, varför endast
några små förläggningar kunde avväpnas utan strid. I Uleåborg
hade ryssarna och de röda däremot hunnit förena sig. Sedan en
överrumpling av garnisonen den 30 januari misslyckats, ditsände jag en
förhållandevis stor truppstyrka under ledning av ryttmästare
Ignatius, som bröt motståndet den 3 februari. Förlusterna voro de första
allvarliga under frihetskriget. Ehuru inkastade i en krävande
anfallsstrid, bestodo skyddskårstrupperna eldprovet med heder. Också i
Torneå blev kampen hård.
Antalet avväpnade ryssar hade nu stigit till 7.000 och krigsbytet
hade ökats med 2.500 gevär och en mängd annan materiel. Den
6 februari var norra Finland fram till svenska gränsen i våra händer.
Därmed hade vi ryggen fri.
Ännu vid månadsskiftet januari—februari var högkvarterets
bild av det allmänna läget tämligen oklar. Signalnätet var icke
utbyggt, och kontakten mellan de olika instanserna var därefter. Sedan
rapporter ingått från längre bort belägna områden, började dock
situationen klarna.
Redan innan de avgörande operationerna inletts i Sydösterbotten
hade de sydkarelska skyddskårerna under ledning av jägarkapten
Hägglund söder om Vuoksen upprättat en front, som höll hela kriget
igenom och i sinom tid kom att bilda uppmarschlinjen för dess
slutoperation: spärrandet av riksgränsen och intagningen av Viborg.
Sedan jägarkapten Sihvo såsom nyutnämnd kommendör för
trupperna i Karelen den 3 februari anlänt till Antrea, blev ledningen på
den karelska fronten enhetlig.
Även i Savolax tvungos de röda gardena att kapitulera, och efter
det förstärkningar blivit sända till Kuopio längs den nya
förbindelsebanan Haapamäki—Pieksämäki, kunde statsbankens guldförråd
räddas. Medan dessa aktioner pågingo, tryggades den nu befriade
landsdelen mot angrepp från söder genom sprängning av
Savolaxbanan söder om S:t Michel.
Sedan också Varkaus, den av ett starkt rött garde besatta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
