Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Frihetskriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den senaste tidens händelser. Jag beslöt att offensiven skulle
igångsättas redan i mitten av mars.
Det stod klart för mig att interventionen innebar politiska risker,
främst den att Finland bleve indraget i världskonflikten på Tysklands
sida, men å andra sidan hoppades jag kunna medverka till att
samarbetet, såvitt på mig ankom, ikläddes former som säkerställde
Finlands värdighet och dess oberoende av den intervenerande
stormakten. Jag tror mig kunna säga att detta blev gjort så länge vapnen
talade.
I ett den 5 mars daterat telegram till den tyske
generalkvartermästaren, general Ludendorff, bad jag denne till kejsar Wilhelm
framföra den finska bondehärens tack för att Finland beretts
tillfälle att förvärva vapen från Tyskland, vilka hade gjort det möjligt
för oss att stå fasta i vår frihetskamp. Efter dessa inledande ord
framhöll jag att två åtgärder borde vidtagas för att den hjälp, som
expeditionskåren bragte landet, måtte bli effektiv. Dessa voro dels
att kåren ställdes under finskt överbefäl så snart den beträdde
Finlands jord, dels att dess kommendör i en till finska folket riktad
kungörelse förklarade, att tyska trupper landstigit, icke för att deltaga
i dess inre stridigheter, utan för att understödja det i kampen mot
främmande inkräktare. I annat fall kunde den finska nationalkänslan
såras och en grund läggas till inbördes bitterhet och hat, som
måhända ej kunde utplånas under ett århundrade. På sådana villkor,
sade jag slutligen, skulle jag anse mig berättigad att i finska arméns
namn hälsa de tappra tyska bataljonerna och till dem framföra folkets
tack.
Jag har senare såväl hört som läst olika versioner av huru man i
det tyska högkvarteret reagerade inför min hänvändelse. Enligt en
del källor bifölls min anhållan genast, enligt andra först efter lång
tvekan. Vilken reaktionen än var, erhöll jag den 10 mars ett
telegrafiskt svar, undertecknat av generalfältmarskalk von Hindenburg,
där jag underrättades om att mitt telegram av honom förelagts
kejsaren och att alla mina önskemål blivit bifallna. Generalfältmarskalken
sade sig vara övertygad om att ett troget vapenbrödraskap komme
att råda mellan de finska och tyska trupperna och att deras
gemensamma arbete skulle lända de båda folken till lycka. Telegrammet
slutade med en hemställan om att de tyska trupperna för tillförselns
skull främst skulle insättas på den högra flygeln.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
