Minnen / I. 1882-1930 / 263 (1951-1952) Author: Gustaf Mannerheim Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Frihetskriget

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

att rycka fram till terrängen norr om Länkipohja by. Där spärrade
fiendens säkringsstyrkor i starka, högt belägna ställningar vägen till
den tjugufem kilometer längre västerut belägna järnvägsstationen
Orivesi. Följande morgon anföll överste Wilkman. I spetsen för sina
kompanier ljöto Matti Laurila — »snöplogen från Lappo» — och
hans son hjältedöden, vilket framkallade dov förstämning i truppen.
Anfallet avstannade i den djupa snön och den starka
maskingevärselden. I detta ögonblick kastade Wilkman in sin reserv, Vasa
grenadjärbataljon, som stormade fram sjungande Vasa marsch och drog
de övriga trupperna med sig. Fienden drevs undan och vägen till
Orivesi blev fri.

Skyttekedja i eldstrid på Satakundafronten vid Tammerforsoffensivens början.

Trots segern vid Länkipohja tycktes det allmänna läget den 16
mars på kvällen föga lovande. Överste Linder hade visserligen kastat
fienden tillbaka på ömse sidor om Kyrösjärvi sjö, men på grund av
truppernas utmattning icke kunnat utnyttja sitt övertag. Överste
Hjalmarson hade besatt Kuru, därifrån de röda och en del ryska
avdelningar gett sig av föregående kväll utan att bli förföljda. Gruppen
Wetzer hade ännu icke gått till anfall. Detta var så mycket mer

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>