Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Frihetskriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fiendekolonn tillbakaslogs två dagar senare vid Eväjärvi, och
därmed voro fiendens försök att stöta fram på högra anfallsflygeln
omintetgjorda.
Sedan fienden misslyckats i sina omfattande rörelser sökte han
åstadkomma ett avgörande genom frontala angrepp mot det centrala
avsnittet vid Filpula. Dessa pågingo ända till den 15 mars och utsatte
försvararna för hårda påfrestningar, men blevo alla avvärjda. Den
»avgörande» offensiven hade i och med dessa resultatlösa
anstormningar strandat i alla riktningar. Förutom att angriparen lidit
betydande förluster, hade hans stridsmoral fått en allvarlig knäck.
Inom den röda krigsledningen uppstodo svåra slitningar, vilka
resulterade i att överbefälhavaren Haapalainen blev avpolletterad.
Ledningen på den aktuella fronten mellan Bottenhavet och Päijänne
handhades i fortsättningen av Salmela, och hans krigsplan gick ut
på att offensiven efter en del omgrupperingar skulle fortsättas.
Men numera var det för sent. Förberedelserna för vår offensiv
voro så gott som slutförda. De spridda skyddskårsgrupperna hade
svetsats samman och vuxit till operationsdugliga enheter. Visserligen
icke några förband i vedertagen mening, därtill voro de för ojämna
med sitt av olika åldersklasser sammansatta manskap, sin brokiga
utrustning och föga enhetliga organisation. Men andan var ypperlig.
Det var på morgonen den 15 mars vår första offensiv inleddes.
Redan i början framgick det att avvärjningsstriderna tagit hårt på
trupperna. Överste Linder, som på Ikalisavsnittet stötte på en röd
kolonn, även denna stadd på framryckning, noterade blott lokala
framgångar. Överste Hjalmarson, som efter en marsch på tre mil
angripit motståndarens gruppering norr om Kuru, lyckades ej heller
i sin uppgift att taga denna ort, till stor del beroende på svårigheterna
att få fram artilleriet på de igensnöade vägarna. På
Ruovesi—Filpula-fronten fortgingo fiendens angrepp och läget artade sig ställvis
kritiskt för de våra. Överste Wetzer ställde sig skeptisk till tanken
att gå till anfall redan den 16. Att starten här måste uppskjutas
föreföll icke oroande, då fiendens styrkekoncentration på detta avsnitt
ökade utsikterna till framgång för våra omfattande rörelser, — desto
mer som motståndaren icke tycktes vara medveten om faran. Men
binda fienden, det måste Wetzer.
Den 15 mars bröt Detachementet Wilkman upp från Jämsä för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
