Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Frihetskriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ursinniga strider återstodo ännu att utkämpa innan motståndet
bröts och den segt kämpande fienden lade ned vapnen. Den 6 april
på morgonen var Tammerfors slutligen i våra händer: 11.000 osårade
fångar hade tagits, och krigsbytet var betydande — bland annat 30
kanoner. Fienden förlorade enbart i stupade omkring 2.000 man,
bland dem ledaren Hugo Salmela, och hans förluster i sårade
uppgingo till flera tusen. De upproriskas nordarmé, deras starkaste
häravdelning, som räknat 25.000 man, var i grund slagen.
Efter veckolånga strider hade den vita arméns stora eldprov
utmynnat i en avgörande seger, vunnen med egna krafter.
Gruppcheferna Wetzer, Wilkman och Linder befordrades till generalmajorer.
Även läget i Savolax och Karelen reddes upp. Någon betydande
offensiv blev aldrig av i öster för att lätta trycket mot Tammerfors,
till den grad lade kampen i väster beslag på den röda krigsledningens
uppmärksamhet och krafter. I Savolax lyckades generalmajor
Löfström binda en numerärt överlägsen fiende, och i Karelen avvisade
major Sihvo under senare delen av mars en serie anfall på
Antreaavsnittet och i området Imatra—Joutseno—Jääskis. Karelska
gruppen hade småningom vuxit ut till tre regementen och
försvarspositionen hade ytterligare utbyggts.
Mest oroande hade läget tett sig på avsnittet närmast Ladoga,
där 1. Karelska skyddskårsregementet under ryttmästare Elfvengren
söder om Kiviniemi spärrat vägen till Vuoksenövergången. Emot
sig hade han en med artilleri och maskingevär rikligt utrustad
avdelning på 2.000 man, som satt sig i besittning av Rautus
järnvägsstation. Det var i detta skede Karelska gruppens kommendör,
medveten om att stora styrkor koncentrerades för en offensiv mot
Kiviniemi, förgäves anhöll om förstärkningar, men erhöll beskedet att
försvaret i nödfall finge dragas till andra sidan Vuoksen. På
Elfvengrens initiativ beslöt man dock att söka förekomma fienden genom
aktivt försvar. Samtidigt som en stöt den 25 mars gjordes långt in
på ryskt område för att avskära banan till Petersburg, angreps och
kringrändes motståndaren vid Rautus. Då det tycktes mödan värt
att tillfoga fienden ett avgörande nederlag, hade jag låtit förstärka
Elfvengrens regemente med en jägarbataljon och några batterier. Den
5 april var fienden så grundligt slagen att endast ett fåtal flyende
lyckades taga sig över gränsen. Ett ståtligt krigsbyte, bestående av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
