Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Frihetskriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
österut för den anstormande fienden, frågade jag översten om han
trodde sig kunna hålla stånd mot de förestående
genombrytningsförsöken utan förstärkningar. Svaret var jakande. Orolig för att
den ojämna kampen vid Lahtis skulle bli brigaden övermäktig
upprepade jag min fråga samma kväll, men överste von Brandenstein
hade ej ändrat åsikt. Han skulle också reda sig, trots att det en vecka
senare satt hårt åt.
Då de tetirerande fiendemassorna inom kort skulle finna sig
inklämda på ett allt trängre område mellan Lahtis och Lammi, måste
man vara beredd på våldsamma utbrytningsförsök också norrut.
Jag gav därför order om att generalmajor Linders huvudstyrkor skulle
dirigeras till Västarméns vänstra flygel. Generalmajor von der Goltz,
som med en brigad satt sig i besittning av Riihimäki
järnvägsknutpunkt, beordrades att tycka vidare mot Tavastehus. Efter att under
frammarschen för första gången ha invecklats i förlustbringande
sammanstötningar med motståndarens fälttrupper, intogo tyskarna
Tavastehus den 26 april. Följande dag, då en skvadron ur Nylands
dragonregemente tågade in i staden, var den andra kontakten mellan
Västarmén och tyskarna etablerad. Vid denna tidpunkt hade
huvuddelen av de tetirerande fiendestyrkorna redan passerat Tavastehus,
och den slutliga anhopningen av de från olika håll strömmande
kolonnerna hade, såsom jag förmodat, ägt rum väster om Lahtis.
Efter en rad fruktlösa utbrytningsförsök kunde de upproriska
ej annat än fastställa, att det icke längre fanns någon väg ut ur
inringningen. Från norr trängde Västarméns trupper fram, från väster
och söder Östersjödivisionen, och i öster var vägen stängd av von
Brandensteins tappra brigad. Dag och natt sökte de inneslutna
slå sig ut. Ehuru utförda med desperat dödsförakt voro
utbrytningsförsöken dock dömda att misslyckas, isolerade företag som de voro
och i avsaknad av enhetlig ledning. Kampen pågick ända till den
2 maj, då de upproriska sträckte vapen. Antalet fångar steg till 25.000.
Därutöver föllo i våra händer åtskilliga tusen vapenlösa, vilka med
hästar, åkdon och rövat gods, påverkade av den röda agitationen
hade anslutit sig till de retirerande på väg till sovjetparadiset. Det
värdefullaste krigsbytet var 50 artilleripjäser och 200 maskingevär.
Redan under framryckningen mot Tammerfors hade högkvarteret
tagit itu med att planera Viborgsoperationen på basen av de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
