Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Frihetskriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Även på Lempääläavsnittet, där överste Hjalmarson avlöst
generalmajor Wilkman, hade fienden under mellantiden gått till anfall
och några kritiska situationer hade uppstått. Men också där hade
läget stabiliserats sedan förstärkningar inträffat.
Den tyska Östersjödivisionen, vars stridsstyrka var 7.000 man
och 18 kanoner, hade landstigit i Hangö utan att möta något som
helst motstånd. Då huvudstaden löpte fara att utsättas för
blodsutgjutelse och spoliering av oersättliga kulturella och materiella
värden, dirigerade jag Östersjödivisionen dit. Motståndarens
fälthär höll sig borta, och efter en del duster med smärre avdelningar
stodo tyskarna den 11 april utanför Helsingfors.
Så snart budet om tyskarnas ankomst nått huvudstaden hade
upprorsregeringen jämte diktatorn och överbefälhavaren Manner och
hans stab flytt till Viborg. Den ryska Östersjöflottan med dess
aggressivt revolutionära manskap hade utrymt Helsingfors enligt
ett med tyskarna den 5 april uppgjort fördrag.[1] För huvudstadens
försvar stodo sålunda blott röda garden, som lämnats i sticket av
sin ledning. Den 12 inträngde tyskarna i Helsingfors, biträdda av
skyddskårsavdelningar inom staden, och den 14 april var erövringen
fullbordad. Sedan den tyska divisionens tillförsel över Helsingfors
säkrats, bröt den upp den 18 för att tåga norrut med Riihimäki som
närmaste mål.
Den omkring 15.000 man starka fienden på den sprängda
nordvästra fronten var på återtåg över Toijala och Tavastehus mot Lahtis.
Till de retirerande anslöto sig åtskilliga tusen man från lokala röda
garden i Egentliga Finland. I detta läge kom den i Lovisa landstigna
tyska brigaden att bli en omedelbar strategisk faktor. Översten,
friherre von Brandenstein trängde fram till Lahtis med sin styrka på
2.000 man och 8 kanoner. Staden intogs efter hårda strider den
19 april. Sedan den lilla brigaden följande dag nått förbindelse med
en från norr framryckande bataljon tillhörande Västarmén, var
fiendens västra häravdelning fullständigt avskuren.
Efter det telefonförbindelse med S:t Michel upprättats, ringde
överste von Brandenstein för att anmäla sig hos mig, varvid jag
lyckönskade honom till att ha kämpat sig fram till Lahtis med så
små styrkor. Då det ju gällde att också hålla staden och spärra vägarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
