Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Frihetskriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ERITIKETSKERIGET 295
Många av de svårigheter frihetskrigets överbefälhavare hade att
övetvinna ha berörts i det föregående. Till dem som härrörde ur
krigstidens exceptionella förhållanden sällade sig även andra, så att
säga inre störningar. Dessa berodde till stor del på att senaten satts
ur funktion och representerades av ett provisorium, som likaså
arbetade under undantagsförhållanden och därjämte saknade erfaren-
het i utrikespolitiska och militära frågor. Att det stundom brast i
samförståndet mellan Vasasenaten och mig berodde också, och inte
minst, på den förras passiva inställning till det kritiserande och
intrigerande, som överbefälhavaren och hans närmaste män utsatts
för av utomstående personer under pågående krig. Ehuru ägnat att
störa min arbetsro hade dessa kontroverser dock kunnat utageras
utan men för krigföringen.
Tyvärr skulle det snart framgå, att denna kampanj tilläts fortgå
även sedan vapnen tystnat. Det visade sig att senatens medlemmar
blott alltför villigt lånade sitt öra åt anvisningar, som deputa-
tioner och enskilda personer ansågo sig skickade att ge i organisa-
tions– och personfrågor. Detta var självfallet icke ägnat att befästa
förtroendefulla relationer mellan senaten och mig. Därtill kom att
samförståndet försvårades som följd av att våra åsikter i några aktuella
frågor gingo starkt isär.
Den skriande bristen på livsmedel gjorde förplägnaden av krigs-
fångarna synnerligen svår. Undernärda som dessa voro kunde de
icke skyddas mot sjukdomar, och dödsprocenten i lägren var skräm-
mande hög. Senaten förklarade blott, att ingen hade det lätt och att
alla måste nöja sig med mindre närande kost än hygienen fordrade.
Härtill kom att senaten hade beslutit, att alla fångar skulle undergå
regelrätt domstolsbehandling, en i anseende till deras antal långvarig
procedur, under vilken de skulle försmäkta i improviserade fängelser.
Jag föreslog därför att endast de, vilka gjort sig skyldiga till grova
brott, skulle dragas inför rätta, medan den stora massan vilseförda,
även de som tillfångatagits med vapen i hand, skulle frigivas. Även
om jag förstod den formellt juridiska synpunkt, som talade för en
massrättegång, insåg jag att en sådan skulle underblåsa och vid-
makthålla bitterhet och hat och försvåra överbyggandet av den
klyfta, som nu skilde vårt folk i två läger. Då det gick så långt att
senaten upptog till diskussion ett förmodligen av tyskarna framställt
förslag, att de utsvultna fångarna skulle skickas till Tyskland som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
