Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Frihetskriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
200 MANNERHEIM: MINNEN JAN.MAJ 1918
arbetskraft, kunde jag icke dölja mitt ogillande. Minnet av en sådan
åtgärd hade aldrig kunnat utplånas.
I vissa principfrågor som berörde armén visade sig åsikterna
gå lika skarpt isär. I högkvarteret arbetades för fullt på organi-
sationsplanen, vars riktlinjer jag godkänt i april. Enligt denna skulle
en fredstida organisation skapas, som medgav ett utnyttjande av
landets hela försvarskraft vid allmän mobilisering. De närmast
aktuella frågorna gällde dels huru försvarsväsendets ledande instanser
och deras inbördes förhållande skulle regleras, dels huru övergången
till fredsstatus skulle försiggå så länge en viss krigsberedskap var
av nöden.
Den 18 maj hade senator Svinhufvud av lantdagen utnämnts till
statschef under namn av »innehavare av högsta makten», varefter
dr J. K. Paasikivi bildat ny regering. Den 30 maj blev jag av senaten
anmodad att infinna mig vid en session, där ett förslag till armé-
organisation skulle dryftas. Huvudlinjerna i denna plan, som för
övrigt tycktes taga fasta blott på ögonblickets krav, skilde sig icke
nämnvärt från dem som utstakats i högkvarteret. Men det väsentliga i
regeringens plan var, att armén skulle organiseras efter tyskt mönster
och med tyskarnas bistånd. Man betonade att vi voro beroende av dem
och att antalet tyska officerare i vårt försvarsväsen liksom deras
tjänsteställning måste bestämmas i samråd med den högsta tyska
krigsledningen. Jag utvecklade å min sida de ledande principerna i
min organisationsplan, under starkt framhållande av att vi borde
förbehålla oss fria händer att själva besluta om vårt försvar, och att
detta borde inrättas på lång sikt, med beaktande av alla de krav
våra egna försvarsproblem och resurser förestavade.
En av programpunkterna i senatens förslag innehöll att offi-
cerare av annan än finsk och tysk nationalitet skulle hemförlovas.
Denna bestämmelse var uppenbart riktad mot de svenska officerare,
som skyndat till vår hjälp när nöden var som störst, och vilka med
heder hade skilt sig från sina ofta svåra och otacksamma uppgifter.
För att kunna ansluta sig till finska armén hade de nödgats lämna
den svenska, och än så länge visste man ej om de över huvud kunde
räkna med en fortsatt karriär i hemlandet eller erhålla ens en blygsam
civil anställning. Denna omständighet, om ock beklagansvärd,
trädde dock i bakgrunden vid tanken på det ovärdiga i att utan
motivering avskeda dessa våra vänner och vapenbröder, vilka i ingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
