Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Missionen i London och Paris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
304 MANNERHEIM: MINNEN JUNI—DEC. 1918
Det var min fosterländska plikt att i mån av min förmåga söka med-
verka till att riket byggdes på en säker grund.
Det jag förutsagt och varnat för hade inträffat. Nu voro frihets-
krigets resultat hotade, med mindre det lyckades oss att snarast
möjligt befästa relationerna till västmakterna. I motsatt fall var det
att vänta, att Finlands sak skulle hänskjutas till den allmänna freds-
konferensen, vid vilken den skulle bli föremål för vitryska intriger
och nya svenska försök att beröva oss Åland. Just i dessa dagar
hade en delegation åländska separatister avrest till Stockholm och
tagit kontakt med svenska regeringen. En konsolidering av vår
utrikespolitiska ställning var dessutom den första förutsättningen
för ett snabbt återknytande av våra handelsförbindelser. Om utrikes-
handeln ej kom i gång, skulle vi snart stå inför hungersnöd och en
svår ekonomisk kris, som kunde äventyra den ordning i landet vi
skapat med så stora offer. Detta var så mycket viktigare som utrikes-
handeln, vilken hittills varit inriktad på Ryssland, var i behov av nya
marknader, om vilka stark rivalitet var att motse vid stormaktskrigets
slut.
Ställd inför alla dessa fakta och problem beslöt jag att resa till
Finland för närmare förhandlingar med regeringen. Framkommen
till Helsingfors i mitten av oktober uppsökte jag innehavaren av
högsta makten Svinhufvud och utrikesminister Stenroth, vilka upp-
repade det förslag minister Enckell framfört och gåvo mig en över-
blick av läget.
Det framgick att förhållandet till Frankrike hade blivit allt sämre.
Någon dag tidigare hade franska konsuln överräckt en i skarpa ordalag
avfattad not, enligt vilken vår unga republik, som sades stå helt
under tyskt inflytande, icke kunde påräkna franskt stöd. Genom
att proklamera monarki och välja en tysk prins till konung hade
Finland tagit parti för centralmakterna. Vi varnades för att tro, att
det franska erkännandet gällde oberoende av regimen, — i ingen hän-
delse vore detta fallet om en tysk prins uppsattes på tronen.
Först vid detta tillfälle fick jag kännedom om att England, innan
det blev bekant att regeringen anhållit om tysk intervention, stått i
beråd att erkänna Finlands självständighet. Utsikterna till en för-
bättring i de finsk-brittiska relationerna tycktes föga lovande sedan
det framgått, att finska regeringen förklarat sig icke kunna uppfylla
vissa fordringar som England uppställt som villkor för erkännandet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
