Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Missionen i London och Paris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MISSIONEN I LONDON OCH PARIS 303
pekas, att Finland vid denna tid icke ägde sådana organ för utrikes-
politisk och militärpolitisk information, som hade erfordrats för en
objektiv orientering. Man anlade tyska glasögon för bedömningen
av världsläget och slutsatserna för Finlands vidkommande blevo
därefter. Till min häpnad kunde jag konstatera, att detsamma gällde
vissa inflytelserika svenska kretsar, även om de begynt vakna till
insikt om verkligheten tidigare än grannen på andra sidan Botten-
havet. Det var först i oktober 1918 — sedan Österrike-Ungern i
mitten av september förgäves sökt inleda separata fredsunderhand-
lingar med de allierade och Bulgarien i slutet av samma månad lyckats
utverka vapenvila — som den finska regeringen började draga en del
senkomna slutsatser. Men oberoende av alla tecken på en kantring i
maktbalansen var regeringens bedömning av läget så verklighets-
främmande, att den nu trodde sig kunna sitta på tvenne stolar. Man
insåg att utrikespolitiken måste justeras, men det oaktat förrättades
kungaval i lantdagen den 9 oktober och till Finlands konung kallades
prins Friedrich Karl av Hessen, kejsar Wilhelm II:s svåger.
Dagen före kungavalet hade minister Carl Enckell, som beklädde
posten som biträdande utrikesminister, på uppdrag av regeringen
tagit kontakt med mig i Stockholm för att förmå mig att resa till
England och Frankrike såsom dess representant. Jag skulle söka ut-
verka Englands erkännande av vår självständighet och verka för att
Frankrike — vars erkännande Finland fått mottaga i början av januari
— skulle återupptaga de diplomatiska förbindelserna, som avbrutits
efter det att tyskarna inkallats till landet. Därjämte önskade regeringen
att dess ståndpunkt i kungafrågan skulle framläggas i London och
Paris, samt att Amerika skulle förmås att upphäva utskeppningsför-
budet för redan inköpta spannmålspartier och bevilja Finland till-
stånd till nya inköp.
Till att börja med reagerade jag mot förslaget. Jag hade i det
nuvarande styret, som med undantag av två nya ledamöter var iden-
tiskt med den så kallade självständighetssenaten, lärt känna en myn-
dighet, vars inställning till de flesta för vårt land livsviktiga frågor
icke sammanföll med min, och kände mig föga hågad att samarbeta
med en regering, som alltjämt visade så ringa förståelse för landets
väl och värdighet. Men ju mer jag tänkte på saken, dess klarare
insåg jag att det icke var fråga om vem som satt vid styret — nu
gällde det helt enkelt Finlands fortbestånd som självständig stat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
