Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Missionen i London och Paris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
300 MANNERHEIM: MINNEN JUNI—DEC. 1918
därpåföljande allmänna virrvarret, hade skörden slagit fel. Finland
var ej självförsörjande, och försöken att genom tysk förmedling
importera ukrainsk spannmål hade föga utsikt att lyckas. Härtill
kom att livsmedelsleveranser från Amerika ej kunde påräknas förrän
normala relationer till segermakterna uppnåtts. Jag lovade givetvis
göra mitt bästa för att få livsmedelsimporten i gång.
Efter några dagars vistelse i Helsingfors anträdde jag färden
till kontinenten över Sverige, åtföljd av min svåger, major Michaöl
Gripenberg, som ställts till mitt förfogande såsom sekreterare. Till
min häpnad sammanträffade jag på Stockholmsbåten med en deputa-
tion på väg till Tyskland för att på uppdrag av regeringen underrätta
prins Friedrich Karl om valets utgång och söka förmå honom att
snarast möjligt hörsamma lantdagens kallelse. Då jag framhöll det
föga opportuna i missionen, sade en av deputationens medlemmar:
»Vi är beslutna att ställa världen inför ett fait accompli», av allt att
döma fullständigt övertygad om att hela världen skulle få finna sig
i det avgörande Finland träffat!
Tyvärr kommo snart rykten om min delikata mission i omlopp,
vilket hade till följd att Stockholmstidningarna gjorde sensation
av saken. Några trodde sig veta, att jag stod i beråd att sätta i gång en
»vit> rörelse och med detta som mål höll på att samla en 200.000
man stark armé bland de ryska krigsfångarna i Tyskland. -En nyhets-
förmedlare gick ännu längre, i det den upplyste läsekretsen om att jag
ställt mig i spetsen för en vitrysk regering. Enligt ett tredje rykte skulle
jag besöka ententeländerna såsom emissarie för finska regeringen.
Då jag kunde konstatera, att i synnerhet det sistnämnda påståen-
det vann tilltro i den svenska huvudstaden, och fruktade att kannstö-
perierna skulle äventyra min mission, avsände jag den 27 oktober
ett brev till senator Stenroth, beklagande ryktessmideriet kring min
person. »Jag tager mig friheten», skrev jag, »att ännu en gång fram-
föra, att jag endast förklarat mig villig att resa såsom privatperson
för att i London och Paris orientera mig i den politiska situationen,
och att det är först efter att ha gjort detta, samt i händelse nödiga
förutsättningar befinnas föreligga, som fråga kan uppstå att fylla
en särskild mission från Finlands regering. Jag vore därför tacksam
om ryktet om min resas officiella natur av regeringens medlemmar
under hand bleve dementerat.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
