Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Missionen i London och Paris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MISSIONEN TITT ONIDIOTNISNOIGRERI FPZACRIES 307
Under hänvisning till att vissa uttalanden på regeringshåll syntes
ha givit upphov till uppfattningen, att Finlands regering var så
angelägen om Englands erkännande, att den var färdig till snart sagt
vilka eftergifter som helst, tillfogade jag i brevet till senator Stenroth:
»Detta vore enligt min uppfattning att spela ut alla trumfar genast,
utan garantier för att få in några spel. När man senare kommer till
allvarliga underhandlingar, vet ju motparten att den kan begära allt
och giva ett minimum. Jag skulle gå så långt, att till och med den
rekonstruktion av regeringen, som nu omtalas i tidningarna, borde
betraktas såsom en kompensationsvara och icke erbjudas annat än
mot reella fördelar . .. Vad för övrigt mina intryck härifrån beträf-
far, förefaller det mig som om rätt mycken välvilja gentemot Finland
funnes latent i England och Amerika, men att Frankrike, vars politik
ju skötes rätt temperamentsfullt, bleve svårast att komma överens
med...» (i själva verket blev förhållandet, såsom det senare skulle
visa sig, det motsatta).
Ytterligare fann jag mig ha anledning att, hänvisande till mitt
samtal med deputationen på Stockholmsbåten, framhålla som min
bestämda övertygelse, att den nyutsedde konungens ankomst till
Finland skulle leda till ett tvärt avbrott i förbindelserna med seger-
makterna, med åtföljande synnerligen allvarliga konsekvenser.
Då det icke fanns några regelbundna passagerartuter på England
och svårigheterna i samband med resetillstånd och andra formaliteter
voro många, var det ingen lätt sak att taga sig över dit. Jag avreste
den 2 november från Stockholm till Bergen, men först den 7 kunde
jag inskeppa mig på ångaren »Prins Arthur», destinerad till Aberdeen.
Överresan var hård, ty så snart vi lämnade den skyddande fjorden
utbröt den värsta storm jag någonsin upplevat. Då vågorna spolade
över hela fartyget, som ej hade några inre trappor och hyttkorridorer,
blev jag vid orkanens utbrott instängd i matsalen. Det visade sig
sedermera att situationen varit rätt kritisk. Mötande drivminor hade
tvungit kaptenen att rida ut stormen på öppna havet, tills han efter
två dygn kunde taga sig in till Kirkwall på Orkneyöarna för att
bunkra. i
Den 10 november voro vi äntligen framme i Aberdeen, där tid-
ningarna voro fulla av meddelanden om kejsar Wilhelm II:s tron-
avsägelse, revolutionens utbredning i Tyskland och ententetrupper- .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
