Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Missionen i London och Paris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
308 MANNERHEIM: MINNEN JUNI—DEC. 1918
nas framryckning i Belgien. Följande dag meddelades att kejsar
Wilhelm flytt till Holland.
Till: London anlände jag den 12 november. Samma dag stodo
vapenstilleståndsvillkoren att läsa i tidningarna. I det allmänna
segerruset var det att befara, att det skulle bli svårt att vinna gehör
för ett litet och avlägset lands önskemål, så mycket mer som detta
land varit oförtsiktigt nog att ända in i det sista hålla på den för-
lorande parten.
Finland hade de senaste månaderna inofficiellt i London represen-
terats av doktor Rudolf Holsti, vars betraktelser över utsikterna att
vinna förståelse för våra synpunkter voro föga uppmuntrande.
Såväl biträdande utrikesministern, lord Robert Cecil, som under-
statssekreteraren, lord Hardinge of Penhurst, vilken senare jag sam-
manträffat med under hans tjänstgöring vid ambassaden i Peters-
burg, hade framhållit att Finland försatt sig i ett ofördelaktigt läge
genom sin tyskvänliga politik, och att den nuvarande finska regerin-
gens sammansättning var ett direkt hinder för förbättrade relationer.
Nämnda herrar hade dock uttryckt sin tillfredsställelse över att jag
var på väg för att konferera med dem, och även yttrat att de hyste
förtroende för mig såsom företrädare för sundare politiska åsikter.
Dr Holsti hade mycket att förtälja om vitryska intriger och om den
verksamhet som bedrivits av Kerenskij och Finlands förre general-
guvernör Stachövitj, vilka fortfarande betraktade Finland som en
del av ryska riket. Den senare hade framhållit för vår representant,
att det nu vore på tiden att Finland, för undvikande av att senare bli
uppslukat med hull och hår, överenskom om autonomi på goda
villkor med det blivande Ryssland.
I Foreign Office mottogs jag med förekommande artighet, men
något avgörande fick jag icke till stånd under detta besök i London.
Den 15 november hade jag ett långt samtal med lord Robert Cecil,
vilket icke gav mycket hopp om framgång för den politiska delen av
min mission. Det var icke möjligt för England, sade lorden, att före
fredskonferensen på eget bevåg erkänna Finlands självständighet,
då imperiet i denna fråga måste handla i samförstånd med Frankrike
och sina övriga allierade. Att Finland hade utropat prins Friedrich
Karl till konung var i hög grad ägnat att försvåra våra relationer
till ententemakterna, och även att öka den misstro dessa länder hyste
till Finlands förmåga att föra en självständig politik. »Vill ni ert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
