Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Riksföreståndare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
332 MANNERHEIM: MINNEN DEC. 1918—JULI 1919
dagligen kommo över, brinnande av lust att kasta fienden tillbaka.
Idén med hornorkestern kom även till utförande och med god effekt.
Min inställning till den estniska frihetskampen kunde ej vara
annat än positiv, ty frånsett sakens humanitära sida låg det självfallet
i Finlands intresse att Finska vikens södra kust befann sig i hän-
derna på en vänskapligt sinnad makt. Dessutom skulle en hjälpaktion
klarlägga att Finland var en stabiliserande faktor i Norden, vars
självständighet var värd att erkännas. Att expeditionen översändes
vid en tidpunkt då ententemakterna icke sågo sig i stånd att frigöra
trupper mot bolsjevikerna skulle öka initiativets värde, så mycket
mer som företaget var ägnat att ge kraft åt den brittiska gesten att
sända några krigsfartyg till Reval.
Det var i anseende till alla dessa omständigheter jag gett mitt
samtycke till värvningen av frivilliga och till att nödig materiel
ställdes till hjälpkårens förfogande. För att ge företaget enhetlig
ledning utnämnde jag generalmajor Wetzer till kommendör för fri-
villigkåren. Det var givetvis svårt för mig att direkt befatta mig med
huru truppen skulle användas, men då jag ansåg det viktigt ur både
politisk och operativ synpunkt att finska styrkor stodo på ömse sidor
om Finska viken, uppmanade jag generalmajor Wetzer att försöka
sammanhålla de frivilliga styrkorna och utverka att de tilldelades ett
kustavsnitt. Detta skulle även i hög grad underlätta tillförseln.
De första finska förbanden landsattes i Reval den 30 december
och blevo genast insatta i den motoffensiv, som tog sin början fyra
dagar senare. Omständigheterna fogade dock så att endast det ena
regementet kom att operera på kustavsnittet, där det med stor fram-
gång deltog i ett angrepp som ledde till det gamla Narvas erövring.
Det andra, som insattes i söder, bragte icke mindre ära över det
finska krigarnamnet på ett avsnitt, över vilket generalmajor Wetzer
fick befälet. Kampen fördes med tilltagande framgång under hela
januari och större delen av februari, och den 24 februari 1919 kunde
den estniske överbefälhavaren general Laidoner tillkännage, att
landet befriats från inkräktarna. Samma dag förklarade sig Estland
självständigt.
Ej heller esterna hade fått sin frihet till skänks — också i deras
fall hade den vunnits med stora offer. Vad våra frivilligas insats
beträffar stod den i full samklang med Finlands historiska mission att
slå vakt om den västerländska civilisationens bevarande i Norden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
