Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Riksföreståndare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RIKSFÖRESTÅNDARE 333
Utan överdrift torde kunna sägas, att den finska hjälpaktionen effek-
tivt bidrog till Estlands befrielse och sålunda även till de övriga
baltiska staternas nationella födelse.
Sedan bolsjevikerna tvungits att draga sig tillbaka över Estlands
nationella gränser, gällde det att avgöra om man skulle fortsätta in
på ryskt område. Röster, som förordade framryckning, saknades icke.
Att en dylik situation kunde uppkomma hade man på finskt håll redan
tagit i betraktande vid uppgörandet av det kontrakt med Estlands
regering, som centralkommittén undertecknat. De finska trupperna
hade icke förbundit sig till annat än att medverka vid rensandet av
estniskt område. Före expeditionens avfärd hade jag för general-
major Wetzer uttryckligen framhållit, att den icke finge användas vid
operationer som tjänade ryska intressen, eftersom de vitryska ledarna
konsekvent motarbetade erkännandet av Finlands självständighet.
Våra soldaters och officerares liv fingo icke offras för mål, till vilka
vi än så länge icke kunnat taga definitiv ståndpunkt. Denna princip-
fråga, som hade sin rot i de emigrantryska strävandena att förhindra
ett erkännande av såväl Finlands som de baltiska staternas oavhängig-
het, skulle någon månad senare återkomma i annat sammanhang.
Bland de många militära problemen i Finland funnos två, som
pockade på omedelbar lösning. En befälsskola för utbildning av en
ny generation officerare måste grundas, och skyddskårsorganisationen
måste omorganiseras och vinna stadga.
Uppdraget att planlägga inrättandet av en befälsskola gavs åt
generalstabschefen och inspektören för krigsskolorna, generalmajor
Ignatius, min medarbetare från frihetskriget. Ehuru svårigheterna
voro många, icke minst vad beträffar rekryteringen av lärarkrafter,
stod Finska kadettskolan tack vare generalstabschefens intresse och
energi färdig att öppna sina portar den 27 januari 1919, årsdagen av
frihetskrigets utbrott.
Skyddskårsorganisationen var föremål för mitt alldeles särskilda
intresse, och redan vid min ankomst till Helsingfors delgav jag på
järnvägsstationen försvarsminister Walden huru jag tänkte mig upp-
byggandet av skyddskårerna — stommen i vår frihetsarmé — till ett
starkt och hela landet omfattande försvarsorgan. Några dagar senare
upptogs frågan om riktlinjerna till närmare diskussion.
Enligt mina direktiv skulle skyddskårsorganisationen tillförsäk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
