Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Riksföreståndare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
334 MANNERHEIM: MINNEN DEC. 1918 —JULI 1919
ras en inre självstyrelse, som skyddade den mot för långt gående
byråkratiska ingrepp, samtidigt som den skulle bindas vid statsmakten
och intimt samarbeta med de högsta militära organen. Redan på
sommaren 1918 hade alla landets skyddskårer underställts försvars-
ministern och uppdelats i distrikt och lokala kårer. I början av
februari 1919 hade jag glädjen att fastställa den nya skyddskårsför-
fattningen, enligt vilken kårerna ställdes under en egen befälhavare
med egen stab. Befälhavaren för skyddskårerna skulle fortfarande
sortera under försvarsministern. Skyddskårsdistrikten, vilka tidigare
hade lytt under uppbådscheferna, skulle avskiljas och erhålla egna
staber med distriktschefer och annan avlönad personal i aktiv tjänst,
vilka skulle sköta de rent militära angelägenheterna. I distrikts-
staberna ingingo även så kallade valda staber, sammansatta av för-
troendemän med uppgift att dels verka såsom distriktschefernas
rådgivare, dels sköta distriktens ekonomi. Samma idéer skulle till-
lämpas inom de lokala kårerna. Enligt principen om självstyrelse
skulle skyddskårerna själva välja sin högsta befälhavare, men då det
tillkom statschefen att fastställa valet blev skyddskårsledningen även
i detta avseende bunden vid statsmakten.
De demokratiska principer, som tillämpades vid uppbyggandet
av organisationen, rönte på sin tid mycken kritik, icke minst hos högre
militärer. Något tvivel torde dock knappast längre kunna råda om
att Finlands skyddskårer just på grund av sin självständiga ställning
lyckades samla landets bästa element under sina fanor och svetsa dem
samman till ett helt, som statsmakten kunde lita på, liksom att den
självstyrelse de åtnjöto eggade deras verksambhetslust till fromma
för rikets försvar. Jag måste erkänna att de resultat skyddskårerna
inom kort kunde uppvisa överträffade mina förväntningar. Deras
betydelse som försvarets stödjepelare — på vilken även territorial-
systemet senare skulle byggas — kan ej nog understrykas, och fram-
gångarna under de senare krigen kunna till stor del återföras på det
målmedvetna arbete Finlands skyddskårer i all anspråkslöshet ut-
förde år från år.
I januari 1919 hade jag genom envoyé Westman mottagit en
inbjudan att besöka Sveriges konung. Jag tog invitationen som
ett bevis på den gamla svensk-finska samhörighetens orubbliga be-
stånd oberoende av alla tillfälliga störningar. Med tillfredsställelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
