Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Riksföreståndare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RIKSFÖRESTÅNDARE 343
Lantdagens avslutande den 24 februari 1919.
het genom att uppresa sig mot lag och regering, skulle tillåtas del-
taga i valen, innebar utan tvivel stora risker, men var samtidigt ett
tecken på högsint förtroende och en öppen hand räckt till de vilse-
ledda. Då man i dag återkallar i minnet denna brytningstid i Finlands
historia, inser man att det den gången var nödvändigt att på ett hand-
gripligt sätt i enighetens namn skapa en första förutsättning för över-
byggandet av den klyfta, som upproret hade skapat och kriget för-
djupat.
Valkampanjen var icke utan sina nedslående moment, i det väns-
tern tog sin tillflykt till en lågsint agitation. Det valsystem, som
tillämpats vid föregående lantdagsval, kvarstod emellertid oför-
ändrat, och — det förtjänar särskilt framhållas — det parti, som för
endast något mer än ett år sedan bragt landet till avgrundens brant,
hade fullt ut lika stora konstitutionella rättigheter som de samhälls-
bevarande partierna, vilkas anhängare med blodiga offer räddat
landet från undergång. Det faktum att dessa sistnämnda vunno tolv
mandat (120 mot tidigare 108) tydde på en glädjande tillnyktring i
samhället. Den största överraskningen låg i agrarpartiets stora
uppsving (från 26 mandat till 42), varigenom det blev lantdagens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
