Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Riksföreståndare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RIKSFÖRESTÅNDARE 347
Vid denna tidpunkt fick Finlands sak en oväntad förespråkare i
Herbert Hoover, den amerikanske »livsmedelsdiktatorn» i Paris. I
ett den 27 april daterat brev till president Wilson förordade denne
ett omedelbart erkännande av Finlands självständighet, under hän-
visning till de demokratiska former varunder våra nyval ägt rum och
till den nybildade regeringens breda parlamentariska bas. Finland var,
skrev mr Hoover, förtjänt av all den uppmuntran det kunde få i sitt
svåra läge och sin akuta livsmedelskris. Först då officiellt erkännande
förelåg, kunde dess betydande tillgodohavanden i amerikanska banker
lösgöras för livsmedelsinköp. Även om man i vissa kretsar gjorde
gällande att general Mannerheim kastade en ofördelaktig skugga på
Finlands nya regering, borde det faktum att grunden till landets
demokratiska institutioner lagts under hans egid vara tillfyllest för
amerikanska regeringen.
Att England och Förenta staterna icke gjorde sig någon brådska
med de officiella erkännandena oroade mig icke. Vi kunde lugnt
vänta i förlitan på utrikesminister Pichons löfte till mig.
Vår väntan skulle ej bli lång. Redan den 3 maj upptogs frågan
på amerikanskt initiativ till behandling i utrikesrådet i Paris. Därvid
påpekade den franske delegaten, utrikesminister Pichon, att hans
regering redan hade erkänt Finlands självständighet. De diplomatiska
förbindelserna hade visserligen avbrutits för en tid, men sedan general
Mannerheim tillsatt en ny regering hade de knutits på nytt — Fin-
land hade redan en diplomatisk representant i Paris. Franska regering-
en hade upprepade gånger uppmanat sina allierade att följa exemplet
och förordade också nu, att frågan löstes i enlighet med den ameri-
kanska delegatens förslag.
Englands representant, lord Hardinge of Penhurst, uttalade att
också brittiska regeringen understödde förslaget, emedan det var
ägnat att stärka general Mannerheims och finska regeringens ställ-
ning, vartill kom att ett erkännande var att betrakta som ett led i
förhindrandet av bolsjevismens spridning. Dock ansåg lord Har-
dinge det önskvärt, att finska regeringen ginge in på att gränserna i
Petsamo och på Åland upptogos till behandling vid fredskonferensen,
ävensom att den förklarade sig beredd att ge amnesti åt de deltagare
i upproret, vilka inträtt i brittisk tjänst i Murmansk. Finska rege-
ringen borde uppmanas att avge en deklaration i amnestifrågan.
Japans representant, baron Makino, som i den behandlade frågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
