Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Riksföreståndare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
350 MANNERHEIM: MINNEN DEC. 1918—JULI 1919
i händerna på general Judenitj, politiskt stödd av den »regering för
nordvästra Ryssland», som upprättats under brittiskt beskydd. Även
i materiellt hänseende stöddes general Judenitj av England, vars
representant hos honom var generalen sir Hubert Gough, under
världskriget chef för 5. Brittiska armén på västfronten.
Ända sedan den estniska frihetskampen hade frågan om Finlands
deltagande i en offensiv mot Petersburg varit föremål för diskussion
man och man emellan och i tidningspressen. Spörsmålet hade dryftats
också i regeringen, som dock hade ställt sig avvisande till dylika planer,
eftersom vitryssarna ej erkänt vår oavhängighet och ett dylikt erkän-
nande under alla omständigheter framstod som ett oavvisligt villkor
för att frågan över huvud skulle komma under övervägande. I deras
krets fanns visserligen redan då några få, som voro böjda för att till-
handla sig vår medverkan till priset av ett erkännande, men dylika
strävanden hade strandat på att Sazonov bestämt motsatte sig detta
och även hade genomdrivit sin vilja hos amiral Koltjak.
Trots allt hoppades general Judenitj in i det sista på något under-
verk, som skulle ge honom en möjlighet att angripa Petersburg
över Karelska näset. Han hade därför sedan januari 1919 tillbragt
största delen av sin tid i Helsingfors. Då den vitryska ledningens
ståndpunkt till frågan om erkännandet förblev negativ, var hans
mission i Finland utsiktslös. Jag tog ett par gånger emot general
Judenitj, som på grund av de lagrar han skurit i striderna i Kaukasus
mot turkarna fått ett känt och uppburet namn i ryska armén. Jag
väntade mig därför att i honom få lära känna en myndig person,
men till min förvåning verkade han föga aktiv och tycktes dessutom
helt sakna de medryckande egenskaper, en politisk och militär ledare
i hans ställning och i en föga hoppingivande situation bort besitta.
Sedan jag träffat Judenitj, förstod jag bättre att han vid denna tid-
punkt icke åtnjöt auktoritet vare sig bland esterna eller bland sina
egna landsmän. Då de vitryska ledarna tycktes befara att finnarna
hyste planer på en fristående operation mot Petersburg, upplyste
jag general Judenitj om att detta ej var fallet. Också general Rod-
zianko hade i ett brev bett mig överge eventuella planer på en anfalls-
operation, i det han uppgav sig själv stå i beråd att intaga staden
från söder!.
1 Vid ett sammanträffande med general Rodzianko långt senare nekade denne bestämt
till att ha avsänt ifrågavarande brev.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
