Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Riksföreståndare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
354 MANNERHEIM: MINNEN DEC. 1918—JULI 1919
mot att presidenten skulle utrustas med så vidsträckta befogenheter,
framför allt mot att han skulle få rätt att upplösa riksdagen. Det fanns
de som hävdade, att det över huvud icke behövdes någon president,
utan att statsministern kunde utöva högsta makten vid sidan av sitt
ämbete. Socialdemokraterna kämpade in i det sista mot att valet av
rikets president skulle ske genom för detta ändamål utsedda elektorer
och ville i stället överlåta åt riksdagen att välja president. Då jag
ansåg en sådan ordning vara ägnad att försätta presidenten i en be-
roende ställning gentemot riksdagen, motsatte jag mig förslaget.
Mina diskussioner i denna sak med Finlands främsta rättslärda,
professorerna Hermanson, Wrede och Erich, styrkte mig i min
åsikt.
Slutligen gav jag dock mitt samtycke till att det första president-
valet skulle förrättas av riksdagen, men uttalade samtidigt att jag icke
ämnade stadfästa lagen med mindre mina synpunkter med avseende
på kommande val beaktades. En bidragande orsak till att jag gick
in på kompromissen var en önskan att markera min ståndpunkt till
ett val, vid vilket jag själv kunde uppställas som kandidat. Jag kände
mig icke hågad att kvarstå vid statsrodret sedan jag uppfyllt den
mission jag åtagit mig, och jag var tämligen säker på att ämbetet
icke skulle tillfalla mig om riksdagen förrättade valet — en omstän-
dighet, som vänsterpartierna självfallet räknade med. Också ville
jag bespara landet en ny uppslitande valkampanj liknande den vi nyss
genomgått.
Till min tillfredsställelse kunde jag konstatera, att regeringens
synpunkter hade stöd hos lantdagens majoritet. Den omfattade
regeringens strävan att skapa en stark statsmakt genom att åstad-
komma nödig balans mellan den lagstiftande och den exekutiva
makten. Sålunda skulle presidenten väljas av folket genom 300 för
detta värv utsedda elektorer. Presidenten tillerkändes rätt att upplösa
riksdagen och att utlysa nya val. Därtill utrustades han med suspensiv
vetorätt, varigenom han kunde förhindra omedelbart ikraftträdande
av lagar som han icke ansåg sig kunna godkänna.
Det saknades icke röster som avrådde mig från att stadfästa
regeringsformen i den form den antagits av lantdagen. Att följa
dessa råd hade betytt nya val, och sådana ville jag undvika. Jag blev
även uppmanad att uppskjuta stadfästandet för att på så sätt ge landet
en möjlighet att genom aktivt deltagande i kampen mot bolsjevismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
