- Project Runeberg -  Minnen / I. 1882-1930 /
359

(1951-1952) [MARC] Author: Gustaf Mannerheim
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Riksföreståndare

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

RIKSFÖRESTÅNDARE 359

Under de närmaste veckorna uppbyggde center- och vänster-
pressen sina läsare med upplysningar om att jag som villkor för mot-
tagandet av överbefälhavarposten uppställt, att landet skulle förklaras
i krigstillstånd, att finska armén skulle tåga mot Petersburg och
att oinskränkta fullmakter skulle tillerkännas mig att utse det högsta
militärbefälet, med mera i samma stil. Alla dessa uppgifter voro
gripna ur luften.

Den uppgift jag i december 1918 åtagit mig var fullbordad och
rikets ledning överlämnad i andra händer. Min tacksamhet var stor
mot dem, som genom sitt förtroende lättat mitt ansvar och givit mig
sitt stöd. Den sympati och välvilja jag rönt från den stund jag såsom
riksföreståndare landstigit i Åbo hade stärkt och värmt mig. För att
uppbygga kontakten med landets befolkning hade jag rest omkring
i bygderna, först i Österbotten, där frihetskrigets låga tänts. Års-
dagen av folkresningen såg mig hos mina vapenbröder i Vasa, där-
efter följde besök i Uleåborg och i Tavastland. I februari hade Kare-
len och Savolax varit i turen, varefter jag i maj besökt Egentliga
Finland.

Folkets spontana hyllning under återfärden från Runni, som före-
togs med bil, gladde mig mycket. Ryktet om min resa hade föregått
mig, och där jag drog fram kantade hurrande människomassor vägar
och gator. Hyllningarna kulminerade vid ankomsten till Helsingfors.
Finlands skyddskårer, vilka utsett mig till sin hederschef, mötte upp
till parad. Vid Runebergsstoden, där jag den 16 maj 1918 mottagit
frihetskrigets avslutningsparad, blickade jag än en gång ut över de
grå leden, utläsande i deltagarnas ögon den trofasthet och offervilja,
som beseglats i gemensam kamp. Jag frågade mig vad ödet härnäst
skulle föra i min väg.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 15 21:07:06 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gmminnen/1/0363.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free