Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Vinningarna spolieras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VEN NIENIGLASREN CA ESTRIOIESEEIRSANS 369
Händelsernas utveckling har ännu en gång, av allt att döma den sista, satt
vårt folk i tillfälle att, deltagande i den avgörande kampen mot den grym-
maste despoti världen känner, med jämförelsevis små offer säkerställa vår
frihet och för vårt unga rike skapa förutsättningar för en trygg och lycklig
framtid, samt att visa världen, att den finska rättsstatens obegränsade su-
veränitet är ett allmänt europeiskt intresse. På initierat håll tvivlar ingen
på att sovjetväldets fall numera är endast en tidsfråga. Opinionen i Europa
anser, att Petersburgs öde är i Finlands hand, och frågan om Peters-
burgs intagande betraktas icke som en finsk-rysk fråga, utan som en
världsfråga i skapande av definitiv fred och i mänsklighetens tjänst.
Erövras Petersburg utan vår hjälp, kommer vårt land att stå inför oöver-
skådliga svårigheter vid den stundande regleringen av vårt förhållande
till det nya Ryssland. I sådant fall komma vi icke att hava givit stor-
makterna de argument, som de efter en från vår sida i nödens stund
kraftigt given hjälp kunde anföra till vår förmån gentemot de finansiella
och strategiska krav, som komma att till oss framställas. Bliva de nu utan-
för Petersburg kämpande vita trupperna slagna, kommer icke blott Ryss-
land utan även Europa att göra oss ansvariga därför. Redan nu höjas
röster, som säga att Finland undgått bolsjevikinvasion endast tack vare
de ryska arméernas operationer i söder och öster. Sovjetregeringen är
medveten om att Finlands här nu kan avgöra Petersburgs öde, men får
den fria händer skall den utan tvivel mot oss utnyttja sin övermakt, och en
fred med bolsjevikerna åter, som i världens ögon skulle ställa oss vid deras
sida, gåve icke annat än en illusorisk trygghet. Genom att åt ryska trupper
utlämna vapen och krigsmateriel, som vi i mycket begränsad utsträckning
och med stora svårigheter lyckats anskaffa, skapa vi oss icke större förut-
sättningar för ett tillfredsställande ordnande av vår framtid, utan endast
minska vårt lands försvarskraft, och detta i en tid då vi måste vara beredda
att med all kraft försvara vår rätt. Däremot skulle vi genom en rask hand-
ling skapa garantier för att vår röst blir hörd vid förestående mellanfolkliga
uppgörelse, höja vårt land till en stark och aktad mellanfolklig ställning
och förvärva oss samtidens sympati och erkänsla. Världens blickar äro
nu riktade på oss och alla Finlands vänner fråga sig med oro, om vi skola
visa oss värdiga vår ställning som ett fritt folk och efter måttet av våra
krafter också vi bidraga till skapande av fred i Europa. Man frågar sig om
vårt folk, vilket självt för ett år sedan vid undergångens brant ropade på
hjälp, nu skall avslå den anhållan som riktats till detsamma. Av de beslut,
vilka nu fattas, skall bero, huruvida samtid och eftervärld skola kunna
anklaga ett tappert och ridderligt folk för att klenmodigt hava undan-
dragit sig den handling, som mänsklighetens intressen och omsorgen om
dess eget framtida väl krävde.
Det mottagande som kom detta brev till del i Finland var blan-
dat, och det faller av sig självt att jag ej heller väntat mig förståelse
hos den del av folket, som stått främmande för frihetskriget. En
24 — Mannerheim, I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
