Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Vinningarna spolieras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
376 MANNERHEIM: MINNEN I1919—1930
terror de utövade i fabriker och på andra arbetsplatser mot foster-
ländskt sinnade arbetare, deltagare i frihetskriget och medlemmar av
skyddskårerna. Ej heller denna företeelse blev föremål för något
regeringsingripande. Jämsides därmed pågick den röda agitationen
inom försvarsmakten. Statsmaktens passivitet innebar i själva ver-
ket en rehabilitering av det röda upproret, och denna tendens kom
även till synes i aktiva åtgärder, främst i allt längre gående amnestier,
innefattande även återställande av alla medborgerliga rättigheter.
Därtill kom att många grova brottslingar och till och med upprors-
ledarna benådades, trots Högsta domstolens avstyrkande utlåtande.
Såsom man under dessa förhållanden kunde befara, blev även
frågan om landets försvar en partifråga. Vänsterns slutmål var full-
ständig avrustning, och år 1921 lyckades det socialisterna att få den
nya värnpliktslagen lagd att vila över nyval. Centerpartiernas stånd-
punkt till försvarsfrågan kännetecknades av deras önskan att minska
värnpliktstungan och av deras uppenbara motvilja mot de ekono-
miska uppoffringar som voro av nöden för militärväsendets under-
håll, för att icke tala om en upprustning. Följden blev att försvars-
anslagens andel i statsbudgeten år för år minskades: från att år 1919
ha utgjort 25,5 2, sjönk den efter hand till 14,7 9/, år 1923.
På många håll förefanns därjämte en patriotisk överskattning av
vad som kunde åstadkommas i nödens stund — år 1918 hade ju en
här skapats av intet, och om det gällde, menade man, skulle en för-
nyad folkresning vara tillräcklig för att trygga landets försvar. Dock
borde det vid denna tidpunkt ha stått klart för varje tänkande med-
borgare, att det var det ryska rikets tillfälliga svaghet som den gången
gav oss en möjlighet till frigörelse och lät oss hoppas på fred tills
vidare. Vi hade en nådatid för uppbyggande av försvaret, men huru
lång skulle den bli? Å andra sidan stod det klart, att försvarets grund-
liga uppbyggande var en uppgift som framför allt — vid sidan av
pengar — krävde tid. Vi hade ju tillsvidare ej hunnit längre än till
en anspråkslös början.
Den organisatoriska bas, som hade utarbetats för skyddskårerna
under min tid såsom riksföreståndare, visade sig tjänlig och hållfast
som grund för deras vidare utveckling. Men deras planmässiga ut-
byggnad hämmades av en beklaglig njugghet vid beviljandet av
anslag, också detta en följd av undfallenhet mot vänstern. Och dock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
