Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Jaktupplevelser och reseintryck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
414 = MANNERHEIM: MINNEN 1920—1937
Här bestod den musikaliska underhållningen av en vals, till vars toner
ett par varv dansades med mrs Bourne för att sätta fart på konver-
sationen och middagsaptiten. Efter måltiden satt man och pratade
en stund, varefter man gick till sängs för att följande dag genomgå
samma program.
Min vän Bourne gjorde sig mycket besvär för min skull: Den
som i sista hand ordnade med jakterna var en skrämmande mager
hindu, som hade sannskyldiga tändstickor till armar och ben. Huru
en så bräcklig varelse orkade med ansträngningarna var mig en gåta.
Den vithåriga åldringen kände emellertid sin sak i grund, och han
förfogade över en mängd tränat drevfolk. Trots de ypperliga
anordningarna väntade vi i våra machaner förgäves på att en tiger
skulle passera något av de öppna fält den hade att välja på. En dag
stötte vi på tre ungar till en av min värd tidigare nedlagd tigerhona.
Jag sköt två av ungarna, och den tredje togo vi levande. Min av-
sikt var att föra tigerungen till Finland, men den dog ett par dagar
senare.
En dag när Bourne och jag sutto i var sitt träd icke långt från
varandra kunde vi av det ljud drevfolket åstadkom under framryck-
ningen genom skogen sluta oss till att drevet närmade sig. Plöts-
ligt blev det liv och rörelse omkring oss. Den gamla ledaren för dre-
vet kom springande mot Bournes träd, ropande att en av drevkar-
larna hade blivit angripen av en tiger — vi måste genast skynda till
hans hjälp! Vi klättrade ned, och under språngmarschen mot ett tätt
bambusnår hann Bourne uppmärksamgöra mig på att dessa situatio-
ner voro mycket farliga. Det gällde att hålla ihop i den svårforce-
rade och ogenomsiktliga ungskogen och att ha geväret skjutfärdigt.
Alarmet visade sig dock denna gång vara falskt, ty en dödad buffel-
kalv var det enda vi funno. Att döma av spåren i den fuktiga och
feta jorden hade två stora tigrar rört sig kring rovet.
Vi klättrade nu upp i ett träd invid den slagna buffeln. Mörkret
föll dock på utan att några tigrar visade sig, och det återstod bara
att tomhänta bege oss hem i den becksvarta natten.
Att en belägenhet lik den ovan beskrivna verkligen, såsom mr
Bourne påpekade, kunde vara livsfarlig, skulle för hans egen del
besanna sig på ett tragiskt sätt. Denne rutinerade jägare, som hade
nedlagt över femtio tigrar, omkom ett år senare när han i en liknande
situation skyndade till en drevkarls undsättning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
