Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Jaktupplevelser och reseintryck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JAEKTUPPLEVELSER OCH RESEINTRYCK 415
En morgon hade jag och min indiska följeslagare icke hunnit
långt förrän en chitalhind med sina killingar rusade förbi, jagad
av fem rävar. Dessa sågo ut att jaga i flock, något som jag aldrig
tidigare hade sett eller hört omtalas. Jag sköt en av rävarna och såg
till min förvåning att svansen vid roten var kal som på en råtta, men
att den slutade med rävsvansens yviga tofs. I tanke att djuret kanske
hade lidit av någon sjukdom beslöt jag att taga det med mig på hem-
vägen — men då var räven försvunnen. Huru livlös den än hade
verkat, hade den synbarligen kvicknat till. Vid min hemkomst för-
klarade min värd att »rävarna» hade varit vilda hundar, vilka voro
kända för att jaga i flock och även voro mästare i att simulera döda.
Att vilda hundar funnos i trakten var en tråkig nyhet, ty där de dyka
upp tar villebrådet till flykten, ja till och med tigern säges föredra
att söka sig till andra jaktmarker.
Min tigerlycka fortfor att vara i nedan, men en hel del andra
djur kom jag åt att nedlägga. Mitt favoritvillebråd var den älskliga
chitaPen med sina i förhållande till den späda och eleganta kroppen
långa horn, som voro mejslade likt spjutspetsar.
Jakterna i Seoni voro lärorika och intressanta. De försiggingo
på ett område, som är bekant från Kiplings »Djungelboken». Det
var här denne säger sig ha funnit en damm, omgiven av klippväg-
gar påminnande om ryggstöden på länstolar — de vilda djurens
»Council Rock».
Mot slutet av februari styrde jag kosan åt nordost till Gangtok,
huvudstaden i det lilla bergsriket Sikkim på Himalayas sydsluttning.
Min avsikt var att besöka överste F. M. Bailey, som var indiska
regeringens representant för handhavandet av relationerna till Tibet.
Under de dagar jag gästade överste Bailey och hans maka hade jag
icke tillfälle att jaga, men tiden förflöt angenämt i deras sällskap.
Översten kände väl till Tibet och randstaterna vid Himalayas fot,
och han underhöll mig med jaktskildringar och intressanta beskriv-
ningar av livet i dessa avlägsna trakter. Han sammanförde mig
även med maharajan av Sikkim och många tibetaner vid hans hov.
Också maharajan var av tibetansk härstamning.
Den 28 februari tog jag avsked av mitt värdfolk för att fort-
sätta till Burma. På väg till den lilla järnvägsstationen Siliguri
gjorde jag en avstickare till den natursköna kurorten Darjeeling,
som vat utgångspunkten för bergsbestigningsexpeditioner med Mount
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
