Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Åtta år i kapp med stormen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10 MANNERHEIM: MINNEN 1931—1939
rådet för att arbeta för försvarsberedskapens höjande och grundligt
sätta mig in i de uppgifter som hade sammanhang med landets för-
svarsproblem. Samtalet slutade med att jag i princip förklarade mig
villig övertaga ordförandeposten i försvarsrådet för den tid president
Svinhufvud var statschef och, om det gällde, även överbefälet i krig.
Det var uppenbart att den politiska utvecklingen i Europa innebar
en fara också för Finland. Det första lugna årtiondet efter världskriget
var till ända och 1930-talet visade från början andra tecken. I sam-
band med sin första femårsplan hade Rådsunionen i stor stil inlett
mekaniséring och motorisering av armén; också flygvapnet befann
sig i snabb utveckling. Den nationalsocialistiska rörelsen i Tyskland
varslade om en tendens, som snart skulle få utrikespolitisk betydelse.
Frankrike hade börjat bygga sin Maginotlinje, som hotade att sluka
de miljarder uppehållandet av en slagkraftig armé krävde. England,
Europas balansfaktor, var militärt svagt — den allmänna värnplikten
hade avskaffats och kvar stod blott en legoarmé. Imperiet hade ur-
aktlåtit att utveckla flygvapnet, och ej ens flottan hade tillförsäkrats
de medel amiralitetet påyrkat. Den kollektiva säkerhet, som Nationer-
nas förbund ställt i utsikt, hade tett sig oemotståndligt lockande för
de flesta länder. Sverige och Norge hade minskat sina rustningar,
Danmark var i färd med total avrustning.
Också Finland hade förkortat värnpliktstiden, och regeringarna
och riksdagens majoritet hade konsekvent varit emot beviljandet av
nödiga anslag åt försvaret. Det kommunistiska partiet hade upp-
lösts till följd av den reaktion mot dess landsförrädiska tendenser,
som kommit till utbrott i Lapporörelsens folkresning, men bland
socialdemokraterna, vilka vid valet år 1930 hade ryckt in i riksdagen
såsom dess största parti, hade försvarsnihilismen fortfarande sina
trogna anhängare. Riksdagens majoritet var borgerlig, men agra-
rerna — den näst största gruppen — hade i anslagsfrågor ofta ställt
sig solidarisk med socialdemokraterna.
Oaktat jag sedan 1919 vistats mycket utomlands, hade jag bibe-
hållit kontakten med försvarsmakten och framför allt med skyddskårs-
organisationen. I stora drag var jag orienterad om de framsteg och
brister, som kännetecknade Finlands försvarsväsen år 1931.
Utbildningen hade gjort stora framsteg. Detta gällde främst
artilleriet, där utbildningsnivån var synnerligen hög tack vare artilleri-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
