Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Åtta år i kapp med stormen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅTTA ÅR I KAPP MED STORMEN 11
Generallöjtnant V. Nenonen,
inspektör för artillerivapnet.
inspektörens, generallöjtnant Nenonens kapacitet och ansträng-
ningar. Officerskåren hade vunnit i homogenitet, och sedan år 1924
hade det oundgängliga antalet kommendörer och generalstabsoffi-
cerare utbildats vid krigshögskolan. I fråga om beväpning och ut-
rustning var det däremot sämre beställt. I stort sett ägde försvaret
ingen annan beväpning än den som härrörde från frihetskriget, och
dessa vapen voro självfallet föråldrade och utslitna. All modern ma-
teriel, såsom pansar- och luftvärn, saknades. Pansarvapnet bestod av
några tiotal Renaultvagnar, vilka hade varit i elden redan i det första
världskriget och på mitt yrkande anskaffats under min riksförestån-
dartid 1919. Med luftvapnet förhöll det sig icke stort bättre. Sär-
skilt påfallande voro bristerna i arméns mobiliseringsförråd, vilka ej
ens tillnärmelsevis räckte till för uppställande av en rustad fältarmé.
Sedan år 1927 hade av sparsamhetsskäl inga större fälttjänstövningar
ägt rum. Försvarsanslagen hade nätt och jämnt räckt till för att upp-
rätthålla en krigsmakt, som var långt ifrån tillräcklig för rikets för-
svar, men beväpningen och utrustningen hade helt försummats.
Ett flottbyggnadsprogram, omfattande två kustpansarfartyg,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
