Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Åtta år i kapp med stormen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 MANNERHEIM: MINNEN 1931—19239
berg, republikens första president, företrädde en helt annan syn på
försvaret än jag. Med detta i minnet och med tanke på den roll
partipolitiken spelade i vårt land, väntade jag mig icke att bank-
direktör Ryti skulle visa något större intresse för stärkandet av rikets
försvar... Jag framlade emellertid mina synpunkter för honom och
kunde därvid konstatera, att han uppmärksamt åhörde min utlägg-
ning utan att göra några invändningar och utan att begära ytter-
ligare förklaringar. : Sedan jag uttömt mitt förråd av argument och
stigit upp för att taga avsked, följde min värd mig till dörren, men
innan han stängde den efter mig sade han:
— Men vad skall det tjäna till att bevilja försvaret dessa stora
anslag, då det ändå inte blir något krig?
Jag svarade att om försvaret kunde byggas på hans övetrty-
gelse, så var det verkligen onödigt med försvarsanslag. Utan att
inlåta mig på vidare diskussion avlägsnade jag mig.
Direktör Tanner, det socialdemokratiska partiets ledare, kände
jag icke. Under frihetskriget hade det av honom ledda kooperativa
företaget Elanto med sina förråd utgjort de upproriskas ryggrad vad
försörjningen beträffar och sedan 1919 hade försvarsanslagen i honom
haft en obeveklig motståndare. Då jag hade skäl att antaga, att direk-
tör Tanner ej var böjd att taga hänsyn till mina synpunkter, avstod
jag från detta besök. Om jag då hade känt denne starke man så som
jag senare lärde känna honom, skulle jag icke ha underlåtit att göra
ett försök, även om jag ej kunnat räkna med framgång för mina
bemödanden.
Även försvarsväsendets ordinarie utgiftsbudget för år 1932 kom
under sommarens lopp till behandling i försvarsrådet. Sparsamhets-
kommittén hade farit hårt fram också med denna, och statsrådets
finansutskott hade gått ännu längre i sina yrkanden på anslagsredu-
ceringar.
Försvarsrådet motsatte sig icke nedskärningar föranledda av
allmän nedgång i prisnivån, men kunde å andra sidan icke godkänna
reduceringsförslag, som inkräktade på den försvarsberedskap an-
skaffningsprogrammet förutsatte. Ett sådant förslag gick ut på att
minska löneanslaget för det värvade manskapet på kustpansarfarty-
get Väinämöinen med hälften och att helt indra det för besättningen
på Ilmarinen, som skulle vara färdig år 1932, under motivering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
