Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Åtta år i kapp med stormen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28 MANNERHEIM: MINNEN 1931—1939
rande förhållanden olösligt. En ändring i dessa avseenden hörde
till de viktigaste och mest brådskande uppgifterna för stärkandet
av Finlands försvarsberedskap.
I början på 1920-talet hade såsom stomme till huvudförsvars-
linjen anlagts några tiotal maskingevärsnästen och kanonställningar,
vilka jag nu inspekterade. De förras placering tycktes i många fall
föga lyckad och deras konstruktion olämplig. På grund av att under-
hållet försummats hade en stor del av anläggningarna förfallit, vilket
också gällde de fåtaliga taggtrådshindren. Dessa försvarsverk bildade
självfallet icke något sammanhängande system.
Vid återkomsten till Helsingfors föredrog jag resultatet av mina
iakttagelser för försvarsminister Oksala och lyckades få honom
övertygad om att något måste göras för Näsets befästande. Diskus-
sionerna utmynnade i att den framkomligaste vägen var att få en del
av de anslag riksdagen beviljat för arbetslöshetens bekämpande —
de enda tillbudsstående medlen — reserverade för befästningsarbeten
på Näset. Försvarsrådet framlade ett förslag, enligt vilket arbetet
indelades i tre kategorier, att genomföras i följande skyndsamhets-
ordning: befästningsverk, flygfält och vägbyggen. Ehuru endast
en del av de äskade medlen beviljades, kunde tack vare dem en
del fortifikationer uppföras, såsom en anspråkslös början till ett
nytt skede i Karelska näsets befästande. Det var främst försvars-
linjen närmast Finska viken som därmed erhöll en något klarare
kontur.
Redan på sina första möten försommaren 1931 hade försvarsrådet
tagit upp frågan om den planerade omorganisationen av försvaret,
och sedermera behandlades den vid olika tillfällen och i skiftande
sammanhang.
Den efter frihetskriget skapade arméorganisationen motsvarade
trots partiella reformer ej sitt ändamål. På basen av den kunde varken
mobilisering eller uppmarsch genomföras med den säkerhet och
snabbhet ett effektivt försvar krävde. Fältarméns mobilisering
grundade sig på det tidigare beskrivna kadersystemet, som innebar
stora olägenheter. För det första var mobiliseringen koncentrerad
till ett fåtal garnisoner, vilka voro tacksamma mål för flygangtepp,
fyllda till bräddarna som de blevo av inströmmande teservister,
rekvirerade hästar, åkdon och annan materiel. För det andra togo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
