Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Åtta år i kapp med stormen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅTTA ÅR I KAPP MED STORMEN 29
mobiliseringstransporterna lång tid i anspråk, på grund av att de
fredstida förbanden voro föga lämpligt förlagda, vilket i sin tur
sammanhängde med att nya kaserner ej kunnat byggas av brist på
medel. Det mest oroande var måhända att blott en bråkdel av den
fredstida armén kunde avdelas för uppgiften att säkra mobilisering
och uppmarsch. Under de två veckor, som beräknades åtgå härtill,
ankom det på de svaga täcktrupperna att spärra Karelska näset, vilket
med säkerhet måste antagas bli en övermäktig uppgift för dem.
Dessa allvarliga olägenheter kunde avlägsnas genom att mobili-
seringen ställdes på territoriell bas med utnyttjande av den hela
riket omfattande skyddskårsorganisationen, varvid praktiskt taget
hela den fredstida armén kunde tagas i anspråk för täcktruppsupp-
giften. Territorialsystemet tillät skapandet av en avsevärt större
fältarmé, och detta på kortare tid än kadersystemet. I stället för att
införliva inkallade reservårsklasser med sin organisation kunde
divisionerna, efter att ha överlåtit ett antal befäl åt territorialorganisa-
tionen, omedelbart rycka till gränsen i form av krigsstarka brigader.
Enligt det nya systemet blev det möjligt att utnyttja landets resurser
på ett snabbare och ändamålsenligare sätt. Betydelsefullt var även
att detta tillät partiell mobilisering, i det ett större eller mindre antal
enheter kunde mobiliseras allt efter behov.
En stor fördel var att fältdivisionerna kunde göras enhetligare
och mer regionalt betonade — alla till en och samma division hörande
infanterister erhöllo i princip sin fredstida utbildning vid samma
regemente. Därtill kom att militärlänens och militärdistriktens
ledande instanser redan i fredstid innefattade en permanent, om ock
liten, kader för den motsvarande fältdivisionens stab. Helt utan
olägenheter var dock systemet icke. En oundviklig konsekvens var
att de socknar, som ägde att uppställa infanterienheter, vid starkt
manfall drabbades hårdare än de, från vilka andra vapenslag rekryte-
rades. Denna brist på enhetlighet kunde dock icke tillmätas avgö-
rande betydelse i jämförelse med de ovannämnda, för ett framgångs-
rikt ordnande av rikets försvar så uppenbara fördelarna.
I sina huvuddrag var den territoriella organisationsplanen
identisk med den som jag uppgjort våren 1918, men som förkastades
av regeringen till förmån för generalmajor von der Goltz” snävt
uppdragna plan. I och med territorialsystemets införande förverk-
ligades också de idéer om skyddskårernas roll och samarbete med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
