Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Åtta år i kapp med stormen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36 MANNERHEIM: MINNEN I1931—1939
så mycket av orgelns toner, som trängde ut genom de öppna dörrarna.
Dagen var disig med sakta regn, vilket förtog något av feststämning-
en. Ett hederskompani hade uppställts, och i den tyska represen-
tationen märktes armébefälhavaren general von Hammerstein.
Efter kyrkogången framförde kronprins Gustaf Adolf en hälsning
från Sverige, varefter jag i min tur på Finlands vägnar hyllade
hjältekonungens minne i följande tal:
»Från en avlägsen nord äro vi komna till Lätzen för att bringa Finlands
hyllning åt en odödlig hjälte, en älskad konung, och för att välsigna minnet
av våra förfäder, vilka sida vid sida med bröder och trosfränder kämpade
och blödde under hans segerkrönta fanor.»
Efter att ha erinrat om reformationen och den förkunnelse på landets
språk den fick till stånd, omnämnde jag det finska folkets kraft att i decen-
nier hålla 20.000 man under fanorna och fylla luckorna i leden, på en tid
då det i sin helhet uppgick till endast 300.000 själar. Slutorden lydde:
»Sekler ila förbi och försvinna, tiden jämkar och försonar. Andens och
dådets stormän, som en gång länkat folkens öden och osjälviskt offrat sig
för höga mål, stråla likt aldrig slocknande facklor över dunklet på mänsk-
lighetens långa väg mot andlig tillväxt och fullkomning.
I Gustav II Adolf, fältherren och statsmannen, främjaren av mitt lands
odling och befästaren av dess östgräns, vördar Finlands folk ännu i dag
manligheten i dess ädlaste uttryck, viljans resning, tankens flykt, uppsåtets
renhet och ödmjukhet i tron.»
Härefter nedlade jag en krans från Finlands president och regering.
Sedan ceremonin i kapellet avslutats defilerade hederskompaniet,
varvid jag för första gången såg en tysk trupp marschera med sitt
»höga steg», som imponerade genom den träning man anade bakom
prestationen och kom mig att inse, att denna paradmarsch måste vara
av vida större betydelse för utbildningen än det vid första anblicken
kunde tyckas. Därefter företogs en rundresa till slagfälten och när-
liggande orter, där mottagningar med tal av lokala representanter
ägde rum. Till middag var den finska militärdelegationen inbjuden
av Leipzigs borgmästare Goerdeler med maka, och efter ett par ange-
näma timmar i deras gästfria hem avreste vi till Berlin för att hör-
samma en inbjudan från tyska republikens president, generalfältmar-
skalk von Hindenburg.
Besöksdagens morgon stodo vi uppsträckta i full uniform, med
spänning väntande på att träda fram inför den ärekrönte krigaren,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
