Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Åtta år i kapp med stormen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅTTA ÅR I KAPP MED STORMEN 37
som — oberoende av krigets olyckliga utgång — stod högt i sitt
folks aktning utan att så mycket som en skugga fallit på hans namn.
På presidentpalatsets gård hade ett hederskompani uppställts, och
adjutanten meddelade mig att presidenten personligen gett order att
"kompaniet skulle presenteras i bästa skick. Han hade ej heller glömt
att be sin kammartjänare söka fram storkorset av Frihetskorset, vilket
generalfältmarskalk von Hindenburg erhållit såsom tack för hjälpex-
peditionen till Finland år 1918.
Rikspresidenten tog först emot mig, och sedan jag framfört häls-
ningar från Finlands president och regering, för vilka han tackade
med några vänliga ord, ledde han samtalet in på frihetskriget, utta-
lande sig synnerligen berömmande om finska arméns prestationer.
Detta föranledde oss att i minnet återkalla en del episoder från detta
fälttåg. Presidenten bad mig nu föreställa delegationens medlemmar,
med vilka han välvilligt underhöll sig; bland annat sade han sig vara
tilltalad av våra enkla vapenrockar, som motsvarade det man i dåva-
rande stund hade att nöja sig med.
Vid en mottagning hos Finlands sändebud, minister Wuolijoki,
råkade jag greve von der Goltz och stiftade bekantskap med flera
medlemmar av den tyska arméns högsta befäl. En av dessa var gene-
ral von Schleicher, som med maka blev skjuten i samband med den år
1934 företagna rensningen i de ursprungliga nazistformationerna.
Besöket i Tyskland var rätt flyktigt och medgav icke ett närmare
inträngande i den tyska politiken, men samtalen där gåvo mig dock
mycket att tänka på. Kontentan av mina iakttagelser och slutsatser
föredrog jag vid hemkomsten skriftligt för rikets president.
Vad som först och främst föll i ögonen var den genomgripande
utrikespolitiska kursförändring, som följt på de fördrag Tyskland
slutit med Rådsunionen, börjande med Rapalloavtalet av år 1922.
De tyska strävandena att upprätthålla goda förbindelser med Moskva
hade resulterat i ett märkligt samspel, icke minst yttrande sig i växande
gemenskap mellan krigsmakterna. Från tysk sida torde intresset främst
ha varit inriktat på att bereda kunniga fackmän tillfälle att sätta sig
in i bruket av de i Tyskland förbjudna tunga vapnen, såsom tungt
artilleri, pansar och flyg; kanske räknade man med att utanför de egna
gränserna kunna anskaffa och upprätthålla dessa kampmedel. Råds-
unionen å sin sida intresserade sig för den tyska industrin och för att
utnyttja tyska specialister vid genomfötandet av sin femårsplan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
