Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Åtta år i kapp med stormen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44 MANNERHEIM: MINNEN 1931—1939
hade understrukit vikten av att landets kraftledningsnät samman-
bundos. Det ekonomiska försvarsrådet hade å sin sida i ett utlåtande
betonat, huru nödvändiga för landets försvar de i Vuoksendalen
planerade fabrikerna voro, och hade uttryckligen varnat för placering
av kopparfabriken i denna zon. Det oaktat hade regeringen och riks-
dagen avgjort frågan efter sitt eget huvud, utan att inhämta försvars-
ledningens åsikt. Det återstod endast att yrka på upphävande av ett
beslut, som uppenbart stred mot landets intressen och vars konse-
kvenser kunde bli, att man i händelse av krig nödgades spränga de
nyanlagda fabrikerna i luften. Man hade icke rätt och råd att spoliera
de fördelar de geografiska förhållandena erbjödo. Ej heller kraft-
tillgången var till fyllest som motiv för beslutet, ty kostnaderna för
kraftöverföring på färdigt utbyggda linjer, också långa sådana, voro
obetydliga. Frågan tedde sig ännu bedrövligare än frågan om flyg-
maskinsfabrikens förflyttning.
I en skrivelse till statsrådet hemställde försvarsrådet om förnyad
omprövning av frågan om de tilltänkta anläggningarnas placering,
och vid samtal med representanter för statsmakten och för Enso-
Gutzeitbolaget upprepade jag mina varningar för industrianhop-
ningen i Vuoksendalen. Allt var dock förgäves, de misstag som
begåtts stodo icke att rubba och drogo nya med sig. Följden blev,
att produktionen i de nya fabrikerna såväl under vinterkriget som un-
per kriget 1941—1944 periodvis blev starkt lidande av frontens närhet,
och att speciella åtgärder måste vidtagas för att försvara detta utsatta
industricentrum motluftangrepp. Klorfabriken gick förlorad i Moskva-
freden 1940. Vid krigsutbrottet 1941 löpte frontlinjen blott några få
kilometer från anläggningar, vilkas uppgivande eller förstöring hade
betytt ett kännbart försvagande av landets krigspotential.
Tanken på upptagandet av ett statslån för försvarets nyanskaff-
ningar sysselsatte mig alltjämt, och jag kunde glädja mig åt att för-
svarsminister Oksala nu vunnits för den. Regeringen och riksdagen
tycktes dock fortfarande ställa sig oförstående icke endast till låne-
projektet, utan även till den anspråkslösa budgetökning på 135 mil-
joner mark, som försvarsministern föreslagit sommaren 1934. Enligt
förhandsuppgifter skulle försvarsbudgeten höjas med endast 80 mil-
joner mark. Följden blev återigen ett prutande och schackrande om
de olika posterna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
