Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Åtta år i kapp med stormen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50 MANNERHEIM: MINNEN 1931—1939
motfråga: »Vem är den man med ansvar, som har mod att försäkra,
att rikets självständighet garanteras genom att på försvaret offras
ännu större summor?» Och han fortsatte: »I sådana strävanden kan den
socialdemokratiska riksdagsgruppen icke deltaga, ty den anser såsom
hittills att ett oeftergivligt villkor för självständighetens bevarande
är, att folkets välstånd och allmänna levnadsförhållanden bringas
därhän att varje medborgare anser dem värda att försvara.» Direktör
Tanner hade ännu icke frångått den försvarsfientliga ståndpunkt
hans regering så handgripligt lagt i dagen vid uppgörandet av för-
svarsbudgeten för år 1928.
Uppmuntrad av tidningspressens välvilliga inställning önskade
jag fortsätta min upplysningsverksamhet och inbjöd i denna avsikt
alla landets chefredaktörer till mitt hem i början av augusti 1934.
Vid detta tillfälle utvecklade jag de tankar jag framfört i intervjun,
samtidigt betonande hur viktigt det var att Finland närmade sig Skan-
dinavien. Därjämte fingo redaktörerna åhöra två föredrag, av vilka
det ena gällde Rådsunionens krigspotential, det andra vår försvars-
beredskap. Min önskan var att visa pressen förtroende genom att
för den blotta försvarets brister, förvissad som jag var om att detta
icke skulle missbrukas. Jag fick ej heller anledning att ångra mitt
initiativ. Det ingav mig en känsla av att jag nu vunnit tidnings-
pressens förståelse för mina synpunkter.
Något senare hade jag nöjet att hos mig se representanter för
riksdagsgrupperna, för vilka jag framlade mina åsikter och särskilt
underströk vikten av att anslagen för försvaret i den aktuella budgeten
blevo godkända i enlighet med försvarsministeriets förslag. Jag
erkände uppriktigt nödvändigheten av att samtidigt ägna förbätt-
randet av de breda lagrens levnadsstandard nödig uppmärksamhet,
och erinrade om att jag i mina åtgöranden alltid sökt vinna resonans
hos alla befolkningsskikt, oberoende av händelserna år 1918. Men
enligt min uppfattning hade de förbättrade konjunkturerna nu gjort
det möjligt att främja höjandet såväl av försvarsberedskapen som av
levnadsstandarden. Mina samtal med riksdagsmännen gåvo mig
uppfattningen, att deras stora flertal medgav att försvarets behov
borde tillgodoses, även om de voro alltför starkt engagerade i det
politiska spelet för att inför sina väljare våga stå för sin personliga
åsikt. Rätt många gjorde dock gällande, att vår ställning blivit mycket
säkrare sedan Rådsunionen i september inträtt i Nationernas förbund.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
