Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Åtta år i kapp med stormen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52 MANNERHEIM: MINNEN. I1931—1939
kallat mig, och kallar mig än i dag, finne. I min familj hade det
finska språkets talan förts redan av min farfar, presidenten i Viborgs
hovrätt C. G. Mannerheim, som på sin tid hade tagit ett betydelse-
fullt initiativ till dess fromma. Det syftade till införande av finskan
såsom officiellt språk vid domstolar och ämbetsverk och blev även
förverkligat redan under sin upphovsmans livstid. Därjämte ledde
det indirekt till påskyndande och förverkligande av ett tidigare väckt
initiativ, som avsåg upprättandet av en professur i finska språket vid
Helsingfors universitet. Sitt intresse för finska språket visade min
farfar även genom att ansluta sig till Finska Litteratursällskapet i
Viborg, vars ordförande han blev år 1847.
Det var uppenbart att språkstriden satte vapen i händerna på dem,
som ville isolera och försvaga landet. Belysande för denna känslo-
betonade konflikts roll i detta sammanhang och samtidigt för dess
förmåga att förblinda omdömet också på andra sidan Bottenhavet,
var att man i rikssvensk tidningspress kunde få läsa, att äktfinskheten
satte hinder i vägen för all diskussion om en nordisk försvars-
gemenskap. Vi hade verkligen icke råd att låta inre kiv av dylikt
slag äventyra långt viktigare ting.
Sedan jag dryftat spörsmålet med mina gamla vänner och krigs-
kamrater, generalerna Hannes Ignatius och Rudolf Walden, funno vi
det nödvändigt att göra något för att söka åstadkomma en avspän-
ning i språkstriden. I detta syfte uppsatte vi en vädjan till Finlands
folk, som undertecknad med våra namn publicerades den 6 februari
1935. Den hade följande lydelse.
Vi undertecknade som, då striden en gång stod om detta lands själv-
:ständighet, fått såväl hos finsk- som svensktalande bevittna samma foster-
landskärlek, mod och offervilja, som sett dem falla som bröder sida vid sida
och varit med då de bäddades i jordens sköte — till vila i samma broder-
grav —, ha med sorg sett huru språkstriden hotar att spränga vårt folk i
«två läger och undergräva rikets styrka.
Där vi nu stå, dit har historien fört oss, men vi äro övertygade om att
:med god vilja å ömse sidor båda språkgruppernas berättigade önskningar
-kunna tillgodoses, och att medborgarna i detta land utan att förspilla sina
:krafter kunna gemensamt inrikta sitt arbete på höjandet av välståndet inom
:alla lager av vårt folk och på fosterlandets skydd.
Vi vädja framom andra till våra vapenbröder — till frontmän, som
"voro med då riket byggdes; och vi rikta även till övriga medborgare en
"vädjan att de, envar i sin stad, måtte göra vad i deras makt står för åstad-
kommande av den försoning, utan vilken inre fred i landet — förutsätt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
