Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Åtta år i kapp med stormen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÄSTST TA SPÅR Sc. SRS ASDIP MSEND SA SET ÖJRMEBAN 55
kretsar, som ställde sig oförstående till tanken på nordisk orientering,
om icke av principiella skäl så på grund av praktiska betänkligheter:
till följd av det socialistiskt styrda Sveriges militära och politiska
svaghet väntade de sig icke bistånd från detta håll. Det var såsom
förr mot Tyskland de riktade sina blickar. Men även dessa kretsars
motstånd bröts till slut, och jag kunde föra en samfälld medborgar-
opinions talan, när jag föreslog regeringen att Finland officiellt skulle
proklamera sin ståndpunkt.
Så skedde även i det statsminister Kivimäki, som verksamt under-
stött mig i mina strävanden, den 5 december 1935 i riksdagen avgav
följande deklaration om de mål regeringen utstakat för Finlands
utrikespolitik:
Enligt den i Finland rådande uppfattningen löper av Finlands grannlän-
der Skandinavien, närmast Sverige, minsta risken att råka i krig eller
att bliva indraget i krigiska eller andra farliga mellanfolkliga förveckling-
ar. Det äger sålunda de bästa förutsättningarna för att kunna bevara
sin neutralitet. Då det också ligger i Finlands intresse att framför allt
bevara rikets neutralitet, är det naturligt att Finlands orientering sker i
riktning mot Skandinavien, till vilket vårt land i högre grad än till någon
annan statsgrupp är anknutet även genom geografiska förhållanden, histo-
ria, ekonomisk politik och kultur samt ur dessa framvuxen likartad
världsåskådning. Finland ser sig förpliktat att, såsom redan förbunds-
fördraget förutsätter, i mån av sin ekonomiska bärkraft upprätthålla ett
försvarsväsen för att kunna skydda sin neutralitet, sin territoriella integ-
ritet och sin självständighet för fara, från vilket håll denna än må hota,
och för att sålunda för egen del kunna för samtliga nordiska länder under-
lätta bevarandet av den gemensamma neutraliteten. På samma gång ut-
gör det en av de väsentliga uppgifterna för Finlands utrikespolitik att
allt framgent arbeta för åstadkommande av en samverkan mellan Finland
och de skandinaviska länderna till skydd för Nordens neutralitet.
Detta uttalande godkändes enhälligt av riksdagen. Jag hoppades
innerligt att Finlands öppna ställningstagande i en eller annan form
skulle vinna genklang i Skandinavien, främst i Sverige, samt att
deklarationen i sinom tid — eftersom den kollektiva säkerheten
tycktes alltmer avlägsen — skulle leda till ett partiellt, ömsesidigt
biståndsfördrag inom ramen för förbundssystemet. Utvecklingen
hade visat, att utfästelserna i förbundspakten ej skulle komma att
tillämpas i sin ursprungliga omfattning, och det låg därför nära till
hands att söka ge dem gällande kraft inom regionala grupper. Det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
