Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Åtta år i kapp med stormen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74 MANNERHEIM: MINNEN 1931—1939
Åtgärderna för att stärka försvaret och samordna utrikespolitiken
med Sveriges och de övriga nordiska ländernas neutralitetssträvanden
tjänade syftet att trygga Finlands neutralitet under internationella
konflikter. I samma syfte tog regeringen vid denna tid ett steg,
vars mål var att frigöra landet från sanktionsförpliktelserna i för-
bundspaktens $ 16. I likhet med några andra länder, bland dem
Sverige, hade Finland redan i samband med sanktionsexperimentet
mot Italien den 1 juli 1936 undertecknat en deklaration, där det sades
ifrån att riket, till följd av det sätt varpå sanktionsparagrafen till-
lämpats, önskade reservera sitt ställningstagande. Den 20 maj 1938
tog Finland steget ut och förbehöll sig genetellt rätt att från fall
till fall fritt avgöra, i vad mån Nationernas förbunds sanktionsbe-
stämmelser skulle lända till efterrättelse för Finlands del. Sverige
och Norge offentliggjorde samtidigt likalydande deklarationer. Så-
som skäl för åtgärden angav Finland sin strävan att utöka samar-
betet med de nordiska länderna för hävdande av en gemensam neut-
ralitet.
Det kan ifrågasättas om dessa deklarationer, vilka hade varit
föremål för ingående diskussioner mellan de nordiska länderna, just
då tjänade Nordens intressen, och om Finland haft skäl att medverka
till deras åvägabringande. Om vår strävan till samarbete med Skandi-
navien skulle ha lett till praktiska resultat på det politiska och militära
planet, hade invändningar svårligen kunnat göras mot avsteget från
de internationella förpliktelserna. Såsom det nu var, voro deklara-
tionerna blott ägnade att ytterligare försvaga förbundssystemet, och
vad Finland beträffar förlorade vi därpå, i det den svenska deklara-
tionen än en gång klargjorde, att vi knappast hade att motse någon
hjälp från det hållet vid en aggression. Deklarationerna grusade i
själva verket vårt hopp om det regionala biståndssystem vi konse-
kvent eftersträvat och voro ägnade att inge Rådsunionen uppfatt-
ningen, att ett angrepp på Finland icke skulle medföra risk för
förvecklingar med övriga nordiska länder. Om man får tro mr
Davies, Förenta staternas förre ambassadör i Moskva, såg Kreml
i dem ett protyskt ställningstagande.! Vid denna tidpunkt var det
ju i främsta rummet Tyskland, som kunde tänkas bli föremål för
sanktioner.
Under rådande förhållanden hade det varit all anledning för Fin-
1 Joseph E. Davies: Mission to Moscow. Garden City Publishing Co. 1943.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
