Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Åtta år i kapp med stormen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82 MANNERHEIM: MINNEN 1931—1939
England rustade som om det redan vore på krigsfot, bekräftade
lord Halifax efter en stunds begrundan att jag kunde göra detta —
de brittiska rustningarna bedrevos med största energi.
> Vid årsskiftet 1938-1939 var jag förvissad om att Europa, och även
Finland, var på väg mot allvarliga förvecklingar. Jag kunde ej
längre med bibehållet lugn se det långsamma genomförandet av
grundanskaffningsprogrammet, utan beslöt att ånyo vända mig till
regeringen. Någonting måste göras för att påskynda kompletteringen
av arméns utrustning. De för år 1939 beviljade anslagen voro bundna
genom beställningar under föregående år och nya kunde ej göras utan
tilläggsanslag. Det var sålunda fara värt att högaktuella anskaff-
ningar uppskötos med minst ett år. Om däremot ett på mitt initiativ
uppgjort tilläggsprogram på 500 miljoner mark godkändes, kunde
den för grundanskaffningsprogrammets genomförande utmätta
tiden förkortas med vid pass ett år. En ingående granskning av
tilläggsprogrammet resulterade i ett till regeringen i mitten av
februari 1939 inlämnat förslag om upptagande av ett försvarslån på
nämnda belopp. Regeringen behandlade denna gång ärendet jäm-
förelsevis snabbt. I stället för det föreslagna lånet blev det en proposi-
tion till riksdagen om ett 350 miljoner mark stort tilläggsanslag, som
godkändes senare på våren.
Året 1939 ingick under auspicier som icke bådade gott. Den
växande insikten om den fara, som hotade Norden, syntes dock ha
fört det goda med sig, att det äntligen på allvar kunde bli fråga om
ett finskt-svenskt samarbete. Vid de militära diskussionerna hade
principiell enighet uppnåtts om en internordisk försvarspolitik,
som likväl på grund av otillräckliga materielresurser måste begränsas
till vissa gebit där samfälld verksamhet befanns möjlig och önskvärd.
Ett dylikt samarbete för lösande av gemensamma försvarsproblem
kunde främst tänkas omtatta försvaret av den fennoskandiska »ka-
lotten», Öresund och Åland.
Till praktiska resultat lyckades man emellertid endast komma
i fråga om det bilaretala problem som gällde Ålands befästande
och försvar. När finska regeringen tjugu år efter mitt första försök
att åstadkomma militär samverkan på Åland återupptog frågan,
väckte detta initiativ intresse i Sverige hos såväl utrikes- som militär-
ledningen. Först nu, i januari 1939, ledde underhandlingarna till en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
