Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Åtta år i kapp med stormen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅTTA ÅR I KAPP MED STORMEN 89
I det föregående har jag underlåtit att beröra en del friktioner,
som år från år i hög grad försvårade försvarsrådets arbete, och vilka
närmast voro en följd av att samarbetet mellan försvarsrådets ord-
förande och försvarsministern, främst i budget- och anslagsfrågor,
icke var tillfredsställande. Ett utkast till definitiv reglering av arbets-
fördelningen och det inbördes förhållandet mellan försvarsledningens
instanser hade under år 1937 varit föremål för täta och långdragna
överläggningar. Vid årets slut hade man efter en del kompromisser
kommit fram till ett resultat, som det föreföll möjligt att uppnå enighet
om. Vid ett sammanträde den 4 januari 1938 nödgades jag emeller-
tid bringa till försvarsrådets kännedom, att det utkast till förordning,
som uppgjorts i en avtalad formulering varav rådet hade fått del
genom ett korrekturavdrag, vid föredragningen för presidenten av
för mig okända skäl blivit av försvarsminister Niukkanen framlagt
i en i viktiga punkter avvikande form. Resultatet av många månaders
förhandlingar och ansträngningar hade godtyckligt förvanskats
utan militärledningens vetskap. Den 30 december hade presidenten
fastställt förordningen enligt den föredragande ministerns förslag.
Frånsett det lindrigt sagt inkorrekta i själva förfaringssättet, vittnade
beslutet om att man ännu ej lärt sig inse vikten av att den krigsekono-
miska verksamheten leddes enhetligt och enligt den högsta militär-
ledningens direktiv, med andra ord av fackmän.
Våren 1939 stod försvarsrådet återigen inför ett liknande fall.
Denna gång var det fråga om det av försvarsrådet uppgjorda försla-
get om ett anslag på 476 miljoner mark för Ålands befästande, vilket
belopp fixerats av en i början av mars tillsatt kommitté. Denna
kommitté hade av försvarsministern anmodats att nedbringa total-
kostnaden till 400 miljoner, men icke funnit det möjligt att genom-
föra en sådan reducering. Personligen hade jag för försvarsministern
utlagt orsakerna till att Ålands försvar icke kunde bli tillfredsställande
ordnat med det av honom föreslagna lägre anslagsbeloppet. Också
skriftligen bad jag försvarsministern vid ärendets behandling i stats-
rådet framhålla min och militärledningens avvikande åsikt. Utan
kännedom härom stadfäste regeringen försvarsministerns förslag
om 400 miljoner, varefter det gick vidare till riksdagen såsom god-
känt av den militära sakkunskapen.
Det mest oroande momentet var att det planerade grova batteriet
på Lågskär, för vilket försvarsrådet föreslagit två kanontorn, be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
