Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Åtta år i kapp med stormen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
94 MANNERHEIM: MINNEN 1931—1939
Trupperna mönstras efter avslutad stridsövning.
föll det sig svårare att ryckas med av den allmänna hänförelsen. Den
känsla av tillfredsställelse, som framkallats av truppernas presta-
tioner under själva övningen i förening med den paradpli de ådaga-
lade trots den långa manövern och den plågsamma hettan, motverka-
des av vetskapen om huru litet som åstadkommits i fråga om vapen
och utrustning. Att Finland ej ägde en enda pansarvärnspjäs var en
detalj som de utländska militärattachéerna lätt kunde fastställa. I
pansarväg var allt vi fått med några tiotal stridsvagnar, av vilka en
del voro föråldrade och de nya trots försvarsrådets föreställningar
fortfarande oarmerade. Luftstyrkan var synnerligen anspråkslös.
Huru betänkliga bristerna voro framstod i ännu bjärtare dager, om
man tog i betraktande pansar- och flygplansresurserna på andra
sidan gränsen.
Under rådande paradstämning fann jag det vara på sin plats att
framföra en varning för den hotande faran och för ett försvars-
intresse som stannade vid blotta ord utan täckning. I mitt tal vid
den middag jag anordnat för de utländska gästerna och manöver-
ledningen yttrade jag bland annat:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
