Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Åtta år i kapp med stormen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
104 MANNERHEIM: MINNEN 1931—1939
artilleriförsvaret i Baltischport på motsatta stranden av Finska
viken skulle spärra inloppet till denna. I denna bas önskade
rådsregeringen förlägga ett infanteriregemente, två luftvärns-
sektioner, två flygregementen och en pansarbataljon, samman-
lagt 5.000 man.
2. Rådsunionens krigsmarin skulle berättigas att såsom ankar-
plats anlita Lappvik.
3. Finland skulle till Rådsunionen överlåta öarna i Finska viken
jämte Björkö ävensom ett område på Karelska näset, varigenom
den nya gränslinjen komme att löpa från Lipola by till södra
gränsen av Björkö köpings område. Ytterligare skulle Finland
avstå västra delen av Fiskarhalvön invid Petsamo. Såsom
kompensation för dessa områden var Rådsunionen villig att
överlåta ett till sin areal dubbelt så stort område (5.529 km?)
inom Repola och Porajärvi distrikt.
4. Befästningarna på Karelska näset skulle demoleras på ömse
sidor om den nya gränsen.
5. Nonaggressionspakten skulle förses med en tilläggsklausul,
enligt vilken parterna icke finge ansluta sig till någon statsgrupp
eller allians, som direkt eller indirekt var riktad mot någondera
av dem.
På ovannämnda villkor motsatte sig Rådsunionen icke att vi be-
fäste Åland, såvida ingen främmande makt — alltså ej heller Sverige
— deltog däri.
Statsrådet Paasikivi framhöll att ett uppfyllande av de fram-
lagda kraven stod i strid med Finlands neutralitetspolitik. Svaret
blev att de representerade Rådsunionens minimikrav: militärled-
ningen hade ansett, att intet mindre än Peter den stores gräns, fast-
ställd i Nystadsfreden år 1721, kunde skänka Leningrad tillräcklig
säkerhet, och även räknat med överlåtelse av Hangöudd i dess helhet.
Marinbaser i Porkala väster om Helsingfors och på Nargö utanför
Reval skulle ha gett ryssarna större möjligheter att avspärra Finska vi-
ken än de i Hangö och Baltischport, men de förra hade ansetts ligga
för nära Finlands och Estlands huvudstäder. Rådsregeringen önskade
icke framlägga fordringar som sårade dess grannfolks nationalkänsla.
Rådsunionen fruktade icke ett finskt angrepp, men befarade att vi
kunde utsättas för påtryckning från någon stormakt. I detta samman-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
