Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Åtta år i kapp med stormen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅTTA ÅR I KAPP MED STORMEN 105
hang nämnde Stalin Frankrike och England. Det brittiska imperiet
hade, framhöll han, utövat påtryckning på Sverige för att komma
över en bas, så ock Tyskland. England hade förvärvat nickelkonces-
sionen i Petsamo, vilken också Tyskland hade ett gott öga till. Båda
dessa makter kunde tänkas nära planer på att angripa Murmansk. Till
Tyskland stod Rådsunionen för närvarande i ett gott grannförhål-
lande. »Men», sade Stalin, »allt kan förändras här i världen.»
Att en för Rådsunionen positiv lösning av frågor, som berörde
överlåtande av finskt territorium, förutsatte en grundlagsändring
antagen med 5/6 majoritet i riksdagen, tycktes ryssarna ha svårt
att fatta. Stalin sade sig emellertid vara övertygad om att hans
förslag skulle samla 99 procent av rösterna! Om Finland var förhind-
rat att överlåta en bas på fastlandet, kunde Rådsunionen förslagsvis
överväga grävandet av en kanal genom Hangöudd. Till Paasikivis
vädjan om förståelse för att Finland måste se till sin egen säkerhet,
genmälde Stalin att farhågor i detta avseende ej hade fog för sig.
Pakterna med Estland, Lettland och Litauen betydde icke ett hot
mot dessa länders självständighet — tvärtom hade denna befästs.
Till Paasikivis: »Vi önskar förbli i fred och utanför alla konflikter»
replikerade Stalin: »Jag förstår det, men jag försäkrar att det är
omöjligt — stormakterna kommer icke att tillåta det.»
Diskussionernas sakliga sida lämnade sålunda mycket övrigt att
önska. Ej heller önskade motparten diskutera den finska militär-
expertens utlåtande, i vilket denne påvisade, att Finland var i stånd
att effektivt avvärja varje försök från någon stormakts sida att land-
sätta trupper på den svårnavigabla finska kusten, och att Leningrads
säkerhet var helt beroende av i vems händer Finska vikens södra
strand befann sig. Händelsernas utveckling har bevisat riktigheten
av dessa synpunkter. Sedan tyskarna sommaren 1941 satt sig i
besittning av Estland, förlorade det isolerade Hangö sin betydelse,
med den påföljd att ryssarna sågo sig föranlåtna att utrymma
området. Även öarna i Finska viken visade sig vara av föga
värde ur militär synpunkt — Hogland icke undantaget — och
riktningen Karelska näset blev den enda, från vilken Leningrad ej
angreps.
Statsrådet Paasikivi återvände nu till Helsingfors för att inhämta
nya direktiv. Uppehållet blev något förlängt med anledning av det
i Stockholm på svenska konungens initiativ anordnade mötet mellan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
