Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Åtta år i kapp med stormen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅTTA ÅR I KAPP MED STORMEN 107
karna, som vid denna tid beviljade oss ett lån på 40 miljoner kronor,
ville ej ens tillåta att nyheten därom publicerades.
Om Hangö och stora områden på Karelska näset avträddes, för-
sattes Finlands försvar i ett helt nytt läge. Hangöudd i rysk hand
betydde icke endast en farlig lucka i kustförsvaret, utan även ett
brohuvud, riktat mot landets vitalaste delar och förbindelser. Den
ryska stödjepunkten skulle binda en ansenlig del av våra redan förut
fåtaliga styrkor. Rådsregeringens utfästelse att garnisonen i Hangö
skulle bestå av blott 5.000 man jämte specialtrupper var knappast
ägnad att invagga oss i säkerhet. Att snabbt överföra förstärkningar
från Estland för en offensiv var lätt, så mycket mer som en sådan
kunde stödjas av där förlagt ryskt flyg.
En överlåtelse av områdena på Näset, som hade inneburit en rubb-
ning av den historiska, i Nöteborg år 1323 fastslagna gränsen, skulle
ha satt Rådsunionen i besittning av den sjöpassterräng, Finlands
naturliga försvarszon, som befästs under sommarens och höstens
lopp. Demolering av det vi därefter hade kvar av försvarsverk på
Näset hade betytt, att detta skulle ha förlorat hela sitt försvarsvärde.
Av ryssarnas förbindelse att göra sammaledes hade vi givetvis varken
glädje eller nytta. Kravet att våra försvarsverk skulle demoleras var
alarmerande: det kunde med fog tolkas som ett tecken på att rådsrege-
ringen snart — såsom fallet varit i Estland — skulle framställa ytter-
ligare fordringar och att den önskade försvaga våra möjligheter att
bemöta dessa samt skapa ett gynnsamt utgångsläge för en aggres-
sion.
Under mina diskussioner med regeringsmedlemmar och med
statsrådet Paasikivi ävensom andra politiskt inflytelserika personer
framhöll jag att vi borde sträva till en kompromiss, ty såsom alla
visste var försvaret ej rustat att möta ett stormaktsangrepp. Rege-
ringen förfogade icke över den armé dess utrikespolitik förutsatte,
och den hade nu att draga konsekvenserna av sin inställning till
försvarets uppbyggnad — till och med under de allra senaste veckorna
hade jag stött på motstånd i fråga om högviktiga anslag. Såsom jag
på våren föreslagit borde öarna i Finska viken offras, och på Karelska
näset borde vi icke haka oss fast vid Ino, vars betydelse för Leningrads
försvar i ryska ögon var stor. Rådsunionen strävade uppenbarligen
att återuppbygga denna under tsartiden uppförda, enligt fredsför-
draget i Dorpat demolerade kustartilleriposition, som i förening med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
